Fortsätt till huvudinnehåll

Högerjabb från Tranåshållet


Fredagsfrallan i Tranås tar nya journalistiska grepp som jag tycker är intressanta. Programledaren Jan Holmbom, näringslivsdirektör i Tranås och Boxholmsbo, kände i senaste upplagan på kommunalråden Anders Wilander (M) och Per-Arne Larsson (S)på pulsen. Det visade sig att politikerna har mer gemensamt än vad partibeteckningarna visar.

Efter att ha duckat för de inledande frågorna om personlig makt inledde Wilander med en lätt högerjabb där han konstaterade ”att i Tranås har vi demokrati men i Boxholm är det bara en som bestämmer”, men senare i programmet var de ense om allt väsentligt. Det gick så långt som att Holmbom sammanfattade att Wilander var sosse och Larsson moderat.

På sätt och vis kan man säga att Wilander har mer gemensamt med sin granne 15 kilometer norröver än med sina moderata borgarrådskolleger i huvudstaden.
Båda var djupt oroade över ungdomsarbetslösheten, såg med viss oro över den växande klyftan mellan storstäder och landsorten, var riktigt bekymrade över de minskande befolkningssiffrorna och konstaterade att det nuvarande skatteutjämningssystemet inte fungerar särskilt bra. ”Varför ska vi utbilda ungdomar till dryga kostnader som sedan flyttar till storstäderna”, undrade Wilander och det var det påståendet som fick Holmbom att fråga om inte det var lite sosse i Wilander trots allt. Fler invånare är nödvändigt för att behålla skattekraften och den kommunala och kommersiella servicenivån, blev svaret.

Varför är det så? ”I storstäderna bor det mest folk och där bor också de flesta politikerna”, sa Wilander flera gånger. Han kunde lika gärna sagt att partitopparna sitter i Stockholm och att det är de som bestämmer oavsett partifärg.
Detta radioprogram bekräftar bara vad jag funderat över efter många år som kommunreporter i västra länsdelen. De etablerade partierna är överens om det mesta om barn- och äldreomsorg, gator, vägar och skolor. Det är bara kristdemokraterna som skiljer ut sig med vårdnadsbidrag och fler familjedaghem. 

Mellan Mjölbys socialdemokrater och moderater finns en skillnad när det gäller investeringar i fritidsanläggningar som simhall, ishall och idrottshall där moderaterna bromsar med hänvisning till ekonomin. Om flera andra tunga investeringar som Resecentrum har partierna varit ense och alla är måna om industri, handel och arbetstillfällen.

Därför är det inte så viktigt vilket parti som besätter posten som kommunstyrelsens ordförande. Personen är viktigare. Helst en lagom karismatisk person, kunnig på många olika plan, brett kontaktnät och som kan ta diskussioner med folket på gatan och få den egna personalen med sig. En pedagog som både kan lyssna och förklara. Var man nu ska finna en sådan godbit?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom