Fortsätt till huvudinnehåll

Detta gör mig ilsken


Jag har precis sett en repris av Uppdrag Granskning och Lundsbergs försnillade miljoner. Skönt att se hur Karin Mattisson drar brallorna av rektorn och enhetschefen på Skolverket men jag blir rasande vid tanken på att mina och andras skattpengar ska gå till denna skola för överklasslynglar. Rektorn är halare än en ål, ett steg framåt och ett halvt bakåt.

Reglerna är glasklara men skolan har skickat dubbla fakturor till Skolverket och hemkommunerna. Sånt brukar kallas bedrägligt beteende i andra sammanhang men rektorn skyller på ”den unge ekonomichefen”. Sen blir jag oerhört irriterad på Skolverkets slappa attityd som inte granskar fakturorna utan tar uppgifterna för givna. Karin Mattisson och hennes researchers utför det jobb som revisorerna inte klarar av.

Utbildningsminister Jan Björklund har sagt att han avvaktar Skolinspektionens granskning av Lundsberg innan regeringen tar fortsatt ställning till skolans tillstånd. Nu tror jag inte att det går så långt för många rika och inflytelserika människor har intressen i Lundsberg verkar i kulisserna. Det kostar inget för Björklund att mopsa sig i en intervju i Rapport som snart är bortglömd.
Men något säger mig att detta inte är sista gången Lundsberg förekommer i svarta rubriker.

Och innan jag hann publicera dessa rader kom det här TT-telegrammet.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/stoppade-bidrag-for-lundsberg

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...