Fortsätt till huvudinnehåll

Vem fixar avloppet?


Correns förre chefredaktör Ernst Klein skriver en intressant krönika i dagens nummer. Han förklarar den höga ungdomsarbetslösheten med att dagens import av lågprisvaror tillverkade i Asien gör att vissa typer av jobb har försvunnit i Sverige. Och politikerna, oavsett partifärg, har ingen lösning på det problemet. Ungdomsarbetslösheten har ökat under de år alliansregeringen suttit vid makten och jag tror inte det sett annorlunda ut om S suttit kvar vid taburetterna. Den tekniska utvecklingen, prisutvecklingen och ändrade konsumtionsbeteenden är mekanismer som politikerna inte råder över. Fast det lär de aldrig erkänna.

Klein tar sin krånglande skrivare som exempel. Verkstaden sa att en reparation skulle kosta 1 200 kronor men hittade sedan ett fel till. Inte lönsamt att reparera, löd domen. Det slutade med inköp av en bättre begagnad skrivare för 800 kr.

Den bransch jag känner bäst förutom tidningar är hemelektronik. På min tid och långt senare också fanns hos den minsta radiohandlare en servicetekniker som lagade TV-apparater, stereoanläggningar och till och med transistorapparater. Idag saknar radiohandlarna serviceverkstad. Apparaterna är billigare och driftsäkrare och riktigt svåra fall skickas till leverantörerna för åtgärd.

Därmed är många vägar till arbetsmarknaden stängda för ungdomar. De mellankvalificerade jobben saknas på grund av den snabba tekniska utvecklingen. Det är synd för alla är inte lämpade för eller motiverade för akademiska studier.

Det finns dock en kategori som står sig genom åren och det är hantverkare inom byggsektorn. Snickare, golvläggare, rörmokare och elektriker behövs både för reparationer och nybyggen. Rörmokaren måste vara på plats för att fixa den där 3,5-tumsskiten som satt sig på tvären i ett 2,5-tumsrör. Det problemet går inte att skicka till Asien.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...