Åren går, fotbollen består

Idag säger vi grattis till Ödeshögs IK som liksom MAI fyller hundra i år. ÖIK har inte bara födelseåret gemensamt med MAI utan även matchdressen i svart och gult. Lagen möts f ö i en pokalturnering på Vifolkavallen senare i sommar. Det var självfallet Stockholmsolympiaden som inspirerade Östergötlands ungdomar att bilda idrottsföreningar 1912.

Klas Ingesson är förstås ÖIK:s främsta affischnamn men mina minnen av laget kommer från min tid som sportjournalist på Östgöta-Bladet i Vadstena åren kring 1970. Det var många heta derbyn på Vättervallen mot VGIF, Wasa, Borghamn, Strå och Hästholmen.

Jag minns duktiga spelare som målvakten Rolf Lidberg, mittfältarna Keller Johansson och Sven-Lennart Svensson och målsprutan Stig-Lennart Karlsson som var värvad från Hästholmen. Det fanns också en riktig playmaker vid namn Åberg, tyvärr har jag glömt förnamnet, som prövade lyckan i IFK Norrköping. Sven Gunnar Larsson (inte landslagsmålvakten) bytte av Lidberg i målet ibland. Hans och mina vägar har korsats långt senare då våra barn slagit ihop sina påsar. Världen är bra liten.

Idrottsrörelsen visar sin styrka när det firade proffset Klas Ingesson efter många penningstinna år utomlands tar på sig rollen som ordförande i hemmaklubben. Det är naturligtvis hans förtjänst att VM-hjältarna från 1994 spelar en match på Vättervallen den 9 juni. Trolig publikinvasion.

ÖIK har varit en klubb för mångsysslare och dess medlemmar har sysslat med 23 olika idrotter genom åren. Numera är den en renodlad fotbollsklubb. Åren går, fotbollen består.

För övrigt kan jag dementera att Vättervallen inte är lika blåsig som det påstås. Kungsvalla i Vadstena är värre.