Fortsätt till huvudinnehåll

För tidigt för glädjevolter


Ropa inte hej förrän du är över bäcken

Finns det anledning för hockeyspelarna i Mjölby att göra saltomortaler och dricka champagne efter beskedet att kultur- och fritidsnämnden vill bygga ytterligare en hockeyhall för 15 miljoner kr? Luttrad som jag är efter många år som kommunreporter i Mjölby mejlade jag kommunalråden Carina Jönsson (s) och Monika Gideskog (m) med frågan om de delar nämndens optimism. Det är nämligen dessa två och deras kolleger i kommunstyrelsen som bestämmer var och när investeringar ska göras. Det är så beslutsprocessen ser ut i Mjölby kommun sedan åtminstone 30 är tillbaka .

På onsdagseftermiddagen fick jag svar av Monika Gideskog:

”Detta är enbart nämndens önskelista. Vi har inte fört sådana diskussioner i kommunstyrelsen. Fritidssektorns behov ska vägas mot andra angelägna önskemål. Vår diskussion börjar i höst”.

Carina Jönsson har inte svarat ännu men andra efterforskningar har visat att på den här punkten har det största partiet ingen annan inställning än oppositionen.

Om jag vore ordförande i MHC skulle jag alltså vänta med att korka upp skumpaflaskorna tills det formella beslutet är taget i kommunfullmäktige.

Jag tvivlar inte på behovet då MHC har en bred ungdomsverksamhet men de ekonomiska gränserna är alltid närvarande i politiska diskussioner. Det handlar inte bara om en investering utan en ny hall innebär också ökade årliga driftkostnader. Ingen vet hur den ekonomiska konjunkturen ser ut valåret 2014.

Förresten, hur mycket hall, eller hockeyplan med tak, får man för 15 miljoner när en ordinär villa kostar 2-3 miljoner kr?

Kommentarer

  1. Carina Jönsson har svarat mig så här.

    "Jag har i dagsläget ingen uppfattning om isbanorna. Budgetarbetet startar snart för ett fullmäktigebeslut i augusti. Jag vet att de två närmaste åren, 2013 och 2014, blir svåra enligt de uppgifter vi fått från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)",

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindsk...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...