Fortsätt till huvudinnehåll

Överflödets förbannelse



Jag vet inte om det är en skröna men jag har för mig att för cirka 20 år sedan läste jag om sportjournalisten Björn Gyllenberg som en gång om året åkte till New York, tog in på hotell och frossade i TV:s sportutbud. Det var amerikansk fotboll, tennis, hockey, fri idrott, cykel, basket, baseboll och golf dygnet runt. Maten han beställde från roomservice var hamburgare och pommes och mackor som han sköljde ner med coca-cola. Efter en vecka återvände han till Sverige och kneget på DN:s sportredaktion, mått och belåten.

Jag kom att tänka på den här historien när jag går igenom Sportbladets TV-tablå för tisdagen. TV 4 Sport sänder trav från Eskilstuna, Eurosport visar cykel, damfotboll och tennis. C Mores kanaler sänder fem elitseriematcher i ishockey, bland annat Skellefteå-Linköping och tennis från Shanghai. Viasat Golf visar golf från Turkiet. Och då har jag begränsat mig till de kanaler som jag har tillgång till och direktsända matcher. Repriserna är mångdubbelt fler. Senare i veckan blir det landskamp från Färöarna.

Detta är något av överflödets förbannelse. Jag påstår inte att jag blir dum i huvudet av att titta för mycket på idrott, men jag blir sämre informerad om övrigt samhällsliv. Jag missar informativa program som Rapport, Plus, Vem vet mest, Uppdrag Granskning. Dokument Inifrån och Utifrån samt roliga program som Hollywoodfruar.

I kväll ska jag försöka titta på något annat än sport men det är minst 50 procents sannolikhet att jag slår över till kanal 74 och så fastnar jag i hockeyträsket igen. Vad ska jag göra?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer