Fortsätt till huvudinnehåll

Skjut inte på pianisten



Det är en turbulent höst i Kinda kommun. Det började med avslöjanden att förre kommunchefen höjt förvaltningschefernas löner kraftigt. Personalchefens lön höjdes t ex med 20 000 kr eller 60 procent. Alla politiker sade sig vara ovetande om höjningarna trots att de själva givit kommunchefen Anders Lind rätt att göra så genom en förändrad delegationsordning.

Och idag publiceras innehållet i en av kommunfullmäktige beställd rapport som är allt annat än smickrande. Klen politisk styrning och en ilsken och manipulativ kommunchef samt mellanchefer som blockerar fattade beslut är exempel på tillståndet i kommunen. Anders Ljung, kommunstyrelsens ordförande, framställs som en svag ledare, oförmögen att följa upp och avsluta ärenden. Men huvudpersonen i rapporten är förre kommunchefen Anders Lind som karakteriseras som impulsiv, humörstyrd, favoriserande och manipulativ. Han säger till Corren att han blivit utsatt för offentlig smutskastning.

Konsulterna noterar att de fått tydliga signaler om att ledande politiker och tjänstemän ifrågasatt utredningen. Tror jag det, budbärare är sällan populära och paralleller kan dras med tidningarnas nyhetsarbete. Skjut inte på pianisten, det är inte han som skrivit stycket.

Jag hajar till när jag läser vilka konsulter som gjort utredningen: Bengt S Undén och Sven-Inge Arnell. Den senare har ett mångårigt förflutet i Mjölby kommun som socialchef och personalchef och som kommunchef i Finspång. Han skapade själv svarta rubriker för några år sedan när han lämnade Finspång sedan han dömt ut av fullmäktige fattade sparbeslut som orealistiska. Arnell och jag hade tät kontakt under min första period på Corren 1982-1990 och hade många intressanta diskussioner som ibland hamnade vid sidan av huvudämnet. Sven-Inge är påläst, verbal och orädd och var den som i praktiken styrde socialnämnden. En av de skickligaste kommuntjänstemän jag träffat under mina år många som kommunreporter. För mig är hans namn på dokumentet en kvalitetsstämpel.

Sen kan man tycka lite synd om Anders Lind som blir utsatt för sådan kritik när han lämnat sitt jobb. Men det hör till spelreglerna när man arbetar i offentliga sektorn. En liknande rapport om tillståndet på BT (Toyota) eller Väderstad-Verken skulle aldrig nått medierna.

Jag kan inte låta bli att fundera på resultatet om Arnell skulle ha granskat sin gamla arbetsgivare. Mjölby kommun har också upplevt en turbulent period med en förvaltningschef (Ingela Appelsved) som gynnade sin son vid en upphandling och en kommunchef (Peter Karlsson) som fick sparken efter kort tid. Det finns nog igen östgötakommun där det inte förekommer slitningar i form av maktkamp och personkonflikter. Men somliga är duktigare på att dölja det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom