Fortsätt till huvudinnehåll

Vem väntar på en cyklande rörmokare?



Knut Karlsson är min äldsta vän på Facebook. Nästan varje dag skriver han läsvärda krönikor om politiker, kultur och miljöfrågor. Nedanstående text är inspirerad av en krönika Knut skrev i början av veckan. Knutte har från sin utsiktspunkt i Alby söder om Stockholm iakttagit den aldrig sinande trafikströmmen på E 4.

Din text är tänkvärd men inte helt invändningsfri. Jag bor vid Kungsvägen i Mjölby. Kungsvägen leder in trafiken i stan från E 4 och Linköping och är Mjölbys mest trafikerade. Tekniska kontoret har uppmätt trafikfrekvensen till 6 000 fordon per vardagsdygn. Om vi antar att två tredjedelar passerar här under tiden 0700-1900 gör det 4 000 fordon. Fyratusen fordon ger 333 bilar i timmen under den aktiva delen av dygnet. 333 bilar i timmen motsvarar 5,5 bilar i minuten. En ganska hög siffra.

När jag går här med hunden uppskattar jag att drygt hälften är privatbilar och återstoden är hantverkarbilar. Det är Pelles Plåt och Bygg, Roffans Rörkrökeri eller Elisabeths Elektriska på väg från en kund till en annan, inte sällan en privatperson som du eller jag. Stopp i avloppet, läckande tak eller mackel med köksbelysningen. Sen har vi ett antal mindre och större lastbilar som levererar livsmedel till butikerna i stan eller material till ett bygge.

Den där gula lastbilen, som du svär över när du inte kommer om, levererar den fläskkotlett du äter till middag i morgon.

Slutsatsen är att vi sitter fast i ett transportsystem för att klara vardagens små förtretligheter. Man kan inte bara radikalt minska biltransporterna utan att det får konsekvenser för alla människor. Ingen har tid och tålamod att vänta på en cyklande rörmokare när det är stopp i muggen. Och när han väl kommer fram har han fått med sig fel rörtång och måste cykla tillbaka för att hitta rätt.

Hur det ska gå till att skifta transportsystem, vet inte jag men på VTI finns det skolade människor som ägnar arbetsdagen åt att fundera över slika ting.

Är inte mycket för fältstudier men ställde mig 14:15-14:25 vid vägen för att räkna bilar och kom upp i 52 st. 10 x 52 är 520. Cirka 20 procent var tjänstefordon och då räknade jag inte in taxi och skolskjutsar.

Kommentarer

  1. Om man bor i stockholms innnerstad går det ofta fortare med en cyklande rörmokare. Man fastnar inte i köer och slipper leta parkering. Miljövänligare dessutom! Det finns faktiskt en cyklande rörmokare nu i Stockholm: http://cyklanderörmokaren.se/

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom