Fortsätt till huvudinnehåll

Mjölkdrickande deckarhjälte saknas





På mitt nattduksbord ligger för närvarande två spänningsromaner, Peter Temples Sanning och Butler och Öhrlunds Ares Tecken. Den första utspelas i Australien och den andra i Sverige. Man slås av hur lika huvudpersonerna är.

Sanning utspelar sig i Melbourne där kommissarie Villani sätts att utreda ett sexualsadistiskt mord på en ung flicka och tortyrmord på tre gangsterbröder med jugoslavisk bakgrund. Villani har ett äktenskap som är under upplösning och dottern umgås med knarkare. Han är spelmissbrukare och har ett komplicerat förhållande till fadern och de yngre bröderna. Han plågar sina underlydande med hånfulla kommentarer.

Utredningen pekar allt mer mot ett cyniskt maktspel i samhällets toppskikt. Korrumperade snutar på låg och hög nivå, dito politiker och giriga industriledare samt journalister med dolda motiv. Namnen virvlar förbi i ett högt tempo och det är inte alltid lätt att hålla reda på vem som är vem. Melbourne är befolkat av knarkare, langare och horor. Klasskillnaderna är stora och girigheten ännu större. Och överallt bränner den heta australiska solen med dagstemperaturer på 45 grader.

Trots den skrala personteckningen fortsätter jag läsa. Hur ska upplösningen se ut? Ska dessa sadistiska och penninggalna mördare få skaka galler till slut? Jodå, men innan dess får många, inklusive kommissarie Villani, betala ett högt pris.

Ares Tecken innehåller samma komponenter även om den utspelar sig i Sverige. Kommissarie Jacob Colt och hans förtrogna kriminalinspektör Linda Schnecker utreder flera mord riktade mot invandrare och homosexuella. Colt har de bästa ambitioner men han störs av ett äktenskap som är på väg att haverera. Äldste sonens homosexualitet är ett problem som gnager men det vill varken han eller hans amerikanska hustru erkänna. Plus en förundersökningsledare till åklagare som gör allt för att motarbeta den goda kommissarien. Linda Schnecker är homosexuell och har stora svårigheter med relationen med en ung attraktiv kvinna. Jobbet tar för mycket tid och kraft.

Författarna gör stora ansträngningar för att belysa problemet med bögskräck och hatbrott ur alla synvinklar men skildringen blir i min smak en aning för politiskt korrekt. Några försök till sexskildringar mellan man och hustru är fullmatade av klichéer och blir till slut skrattretande. Men intrigen är hållbar där böghatarna och våldsmännen håller kontakt via ett internetbaserat nätverk. Ibland önskar jag att en erfaren kvällstidningsredigerare fick sätta kniven i ett bokmanus för att skära bort överflödigt dödkött.

 Och framförallt: Ge mig en mjölkdrickare till deckarhjälte som har ett friktionsfritt förhållande till hustrun och hela huset fullt med rosiga barn. Han får gärna vara scoutledare också.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd
Skicka en kommentar
Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade
Skicka en kommentar
Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom
Skicka en kommentar
Läs mer