Fortsätt till huvudinnehåll

Vi står inför värsta helgen



Bara en dag till nyårsafton. En av de mest ångestladdade helgerna i Svedala. Stanna hemma och äta gott och skicka SMS till vänner och släktingar eller gå på partaj? I det senaste alternativet gäller att bli lagom full. Med detta menas att bli tillräckligt full för att inte framstå som sitt vanliga tråkiga vardagsjag, men inte tillräckligt berusad för att behöva kräkas på muggen. Tro mig, den gränslinjen är tunn men med stigande ålder och erfarenhet lättare att klara. Den gyllene medelvägen. Lagom är ett underskattat ord i det svenska språket.

I ungdomens tid var nyårshelgen ett helvete om man var singel. Fick man inte till det en nyårsafton var glasberget det som väntade i decennier framöver. Då hade man ändå betalat en mindre förmögenhet för en seg, torr, kall kyckling med potatisgratäng på Statt i Motala eller Starby i Vadstena. Bara midsommarafton var mindre ångestladdad men då slapp man åtminstone betala ockerpriser på en kommunalt subventionerad krog med vinröda, decimetertjocka heltäckningsmattor.

En av de mest upphaussade nyårshelgerna var inför millenniumskiftet 2000. Någon som minns? Massmedia frossade i kommande problem. Datorer skulle braka samman, tåg kollidera, flygplan störta, vatten och fjärrvärme upphöra. Kaos, anarki och samhällets upplösning. Även en normalt sansad person som Mjölbys kommunalråd Jörgen Oskarsson räknade med att behöva tillbringa nyårsnatten i Stadshuset tillsammans med kommunchefen. Tänk dig att tillbringa en nyårsnatt i Stadshuset tillsammans med en karl som har kontoret på andra sidan korridoren 364 övriga dagar om året. ”Jaha, nu har VA-verket i Mjölkulla slutat fungera. Ska vi släppa ut skitberget i Svartån och hoppa att Linköping löser problemet?”

Vi tillbringade kvällen hemma tillsammans med släktingar med god mat och lagom att dricka. Enda problemet var att en av hundarna fes infernaliskt och ofta. Han var väl extra nervös, stackarn. Men hustrun sa att det luktade inte värre än en vanlig hundlös lördagskväll. Vad hon nu menade med det.

Med facit i hand vet vi vad som hände. Ingentingen som redaktör Norén brukar säga. Massmedia har inte alltid rätt. Kungsvägen var lika tom som vanligt på nyårsdagen och i villor, radhus och lägenheter rådde baksmälla, ruelse och snabbt glömda nyårslöften om ett bättre och smalare liv.

En annan praktisk detalj att tänka på inför måndagen. Välj nyårspartaj nära hemmet för taxi fungerar inte. Tänk att på att ett fyllo inte klarar att bära ett annat fyllo (hen) över ett antal snödrivor.

Stanna hemma. Ät gott (undvik kyckling) men var nykter. Pussa ingen annan än din lagvigda. För är du i min ålder och har vuxna barn vet du att telefonen ringer någon timme efter midnatt och i telefonen hörs en bekant röst: ”Farsan, kan du hämta oss. Taxi har slutat köra och vi fryser om fötterna.”

Gott nytt år önskar jag alla i slott och koja! The same procedure next year.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...