Fortsätt till huvudinnehåll

Verkligheten överträffar dikten



Verkligheten överträffar dikten är en klyscha. TV-kanalen americangreed.cnbc.com berättar historier som är nästan ofattbara att ta in.

Tandkirurgen Mastromarino plundrade lik och sålde kroppsdelar till medicinsktekniska företag för 10 miljoner dollar. Bakom fasaden på en till synes normal begravningsbyrå i New York drev han sin makabra verksamhet med hjälp av två ”styckare”. Likplundringen upptäcktes av en slump.

Så här gick han tillväga. Mastromarino var lierad med en begravningsentreprenör som tipsade när en kropp kom in. Även kroppar som var sjuka i cancer eller gulsot styckades på användbara ”reservdelar” vilket gjorde mottagarna sjuka också. Den girige tandkirurgen förfalskade dokument som påstod att offrens anhöriga godkänt organdonationerna. Utredarna besökte anhöriga för att kolla om de skrivit under några dokument men ingen hade godkänt förfarandet. Förfalskningarna var inte särskilt omsorgsfulla och alla namnteckningar var skrivna med en och samma handstil. Bäst var det med kroppar som skulle kremeras för då försvann bevisen.

De makabra inslagen var många. Borttagna ben ersattes med PVC-rör, tomma kroppar fylldes med plastpåsar och allsköns skräp inför begravningen. Styckningen bedrevs under allt annat än hygieniska former. Den åklagare som fick fallet på sitt bord hade aldrig hört talas om något liknande och visste först inte vilket lagrum som skulle tillämpas innan en stor utredning drog igång.

Mastromarino tjänade personligen fyra miljoner dollar på denna motbjudande hantering. En styckare kunde tjäna 300 000 dollar om året. De företag som köpte organen har inte velat medverka i programmen.

Huvudpersonen dömdes till 18-54 år i ett delstatsfängelse för bedrägeri och vad som på svenska kallas brott mot griftefriden. Begravningsentreprenören dömdes till 9-18 år liksom en styckare. Mastromarino var en psykologisk gåta. Bäst i skolan, bäst i skolans fotbollslag och spåddes en lysande karriär som tandkirurg. Till slut tog girigheten överhanden och han försmäktar i ett fängelse. Först 2022 kan han ansöka om villkorlig frigivning.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer