Fortsätt till huvudinnehåll

Grisbondens snabba tillfrisknande



Vad är det som har hänt? För ett år sedan låg hela svenska grisuppfödningen för bilan och framtidstron var låg. Många gårdar var konkursmässiga och grisproducenterna klagade över konkurrens av billig dansk fläskfilé från grisar vilka var uppfödda under sämre betingelser än de svenska.

Ett år senare visar den årliga lantbruksbarometern att griskött är den del av lantbruket som mår bäst! 77 procent av dess bönder tror på en god eller ganska god lönsamhet under året. Varför denna radikala förändring ägt rum finns ingen förklaring till i det pressmeddelande LRF skickat ut. Bara att priserna blivit bättre. För vem? Konsumenterna?

Länets största tidning har alltid bevakat lantbruksnäringen bättre än någon annan del av näringslivet, och när årets lantbruksbarometer presenterades hos ett ungt lantbrukarpar på Alvastra Kungsgård utanför Ödeshög fanns tidningen på plats. Men Corren har inte heller någon förklaring till att smilbanden på svenska grisbönder numera pekar uppåt.

Om det svenska lantbruket är en bransch med regelbundet återkommande kriser så fungerar dess informationsavdelning desto bättre. När en sådan rapport presenteras för pressen är platsen inte en tråkig konferenslokal utan en gård med kor, hästar, får och höns. Fotograferna måste få sitt så att rapporten får en framträdande plats i tidningen, det har man begripit.

Jag börjar misstänka att LRF är en effektiv lobbyorganisation som planterar kampanjer hos medierna. För ett år sedan klagade alltså grisproducenterna sin nöd och för ett halvår sedan var det mjölkproducenternas bristande lönsamhet som stod i rampljuset. Vilken är nästa krisbransch? Ägg?

Risken finns förstås att läsarna tröttnar på larmrapporterna och noterar artiklarna med en trött axelryckning.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...