Fortsätt till huvudinnehåll

Jag är en mästertippare






Idag får ni ursäkta att jag skryter lite. Den 18 mars i fjol tippade jag utgången av fjolårets allsvenska i bloggen. Jag påstod att någon ur kvartetten Malmö FF, AIK, IFK Göteborg eller Helsingborg skulle vinna. Om ni minns slutresultatet vann MFF, AIK på andra, IFK på tredje och Kalmar FF på fjärde plats. Det var ganska nära att mitt tips gick in till hundra procent för när åtta omgångar återstod låg Helsingborg på andra plats för att sedan dala i tabellen under sista månaden.

Och jag gjorde det inte med utgångspunkt från spännande nyförvärv, duktig tränare eller epokgörande taktiska nyheter utan baserade mitt tips på ekonomin. MFF; AIK och IFK är de klubbar som har största intäkterna (omsättningen) med svenska mästarna i topp med cirka 150 miljoner kronor.

Därför är jag tråkig nog att upprepa mitt tips och hävdar att Malmö, AIK eller Göteborg vinner i år också. Det är naturligtvis ingen tillfällighet att trion är storstadslag. Störst plånbok vinner. Om jag får krydda mitt tips med lite fotbollstänk också hoppas jag på Malmö FF som spelar en offensiv och vägvinnande fotboll med min personliga favorit Magnus Ericsson i ”kejjan”, väl uppbackad av Guillermo Molins.

I eftermiddag möter Malmö FF nykomlingen Falkenberg i seriepremiären och utgången är given. Hallänningarna har inget att sätta emot trots Ullareds-Boris påstådda sponsormiljoner. Hoppas vi slipper blodbad annars blir det en deppig resa på E 6 norrut.

IFK Norrköping och Åtvidaberg blir mittenlag i år också. IFK får ju kasta ut stora pengar på att hålla Sylvia under armarna.

Den viktigaste serien, div IV västra Östergötland vinner förstås Mjölby AI. Lagets hemmaplan heter Vifolkavallen, är försedd med konstgräs och ligger 300 meter från min bostad. Bara en sån sak.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.