Fortsätt till huvudinnehåll

Boris, ständigt denne Boris



Bättre en Ullaredsmiljon i handen än tolv biståndsmiljoner i Afrika.

Jag har ett par gånger - halvt på skämt, halvt på allvar – hävdat att tidningarnas ekonomi- och sportsidor ska slås ihop. Sportjournalisterna skriver mer om investeringar, aktieemissioner och bokslut än skott, tunnlar och dräpande slagskott från blå linjen även om man inte alltid får debet och kredit på rätt plats. Östergötlands tidningsläsare är bättre informerade om IFK Norrköpings och LHC:s ekonomi än om Saabs och Holmens.

Ett bevis för min tes är måndagens Corren där NT:s sportchef Mats Willner har åkt till västkusten för att skriva om nykomlingen Falkenbergs FF. Trodde jag. Nej, det var inget traditionellt upptaktsreportage med tränaren eller skyttekungen utan Willner söker upp en viss Boris Lennerhov på Gekås som skrivit ett sponsoravtal med FFF. Boris har brutit emot principen att lägga ut sponsorpengar på elitidrott men gör ett undantag för det lokala storlaget.

Annars handlar den långa texten mer om Gekås förträfflighet än om fotboll. Willner lyckas inte ens att få Boris att avslöja hur mycket företaget betalat för nöjet att ha Gekås logga på dressen. Däremot får vi veta att ersättningen sjunker om Falkenberg ramlar ur högsta serien. Ja, ja, Ullared ligger inte långt ifrån Smålandsgränsen.

Men hur tajta är egentligen Boris och Falkenberg? Då måste vi ner till faktarutan och kolla. Det visar att hans förstalag är Kalmar, nr två är Helsingborg och först på tredje plats kommer Falkenberg tillsammans med IFK Göteborg. Jag misstänker att han suttit med senaste kundundersökningen i knät för att kolla varifrån merparten av kunderna kommer.

När jag ser Boris tänker jag på en f d mittback. En lång kille med ledaregenskaper, säker på huvudet, men inte alltför teknisk. Men forwards gör inga tunnlar på honom så kobent som han är. Fast han avslöjar inget om sitt idrottsliga förflutna. Förmodligen hade han inte tid att sparka boll i tonåren utan samlade kundvagnar på parkeringen i jakten på den första miljonen.

Boris med den svårplacerade dialekten kör i samma massmediala gräddfil som Leif G W Persson och Magdalena Ribbing (nej Anders, stoppa inte kniven i munnen). Trion har svar på allt och allt de gör och säger är oantastligt.

Vad krävs för att Boris ramlar av sin massmediala räkmacka? Kanske att tiggare söker sig till Gekås ingång och att Boris i ett anfall av obetänksamhet skickar ut väktare för att köra bort dem. Sånt kan straffa sig och hamna på Aftonbladets löpsedel och sen är karusellen igång.

För övrigt är det allsvensk seriepremiär på söndag. Falkenberg möter Malmö borta. Om det nu är någon norr om Jönköping som bryr sig.

Om laget mot alla odds skulle nå en topplacering i höst vet vi vem som får uppmärksamheten. Inte är det matchhjälten som möter mikrofonerna i ett duschfuktigt omklädningsrum.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.