Fortsätt till huvudinnehåll

Boris, ständigt denne Boris



Bättre en Ullaredsmiljon i handen än tolv biståndsmiljoner i Afrika.

Jag har ett par gånger - halvt på skämt, halvt på allvar – hävdat att tidningarnas ekonomi- och sportsidor ska slås ihop. Sportjournalisterna skriver mer om investeringar, aktieemissioner och bokslut än skott, tunnlar och dräpande slagskott från blå linjen även om man inte alltid får debet och kredit på rätt plats. Östergötlands tidningsläsare är bättre informerade om IFK Norrköpings och LHC:s ekonomi än om Saabs och Holmens.

Ett bevis för min tes är måndagens Corren där NT:s sportchef Mats Willner har åkt till västkusten för att skriva om nykomlingen Falkenbergs FF. Trodde jag. Nej, det var inget traditionellt upptaktsreportage med tränaren eller skyttekungen utan Willner söker upp en viss Boris Lennerhov på Gekås som skrivit ett sponsoravtal med FFF. Boris har brutit emot principen att lägga ut sponsorpengar på elitidrott men gör ett undantag för det lokala storlaget.

Annars handlar den långa texten mer om Gekås förträfflighet än om fotboll. Willner lyckas inte ens att få Boris att avslöja hur mycket företaget betalat för nöjet att ha Gekås logga på dressen. Däremot får vi veta att ersättningen sjunker om Falkenberg ramlar ur högsta serien. Ja, ja, Ullared ligger inte långt ifrån Smålandsgränsen.

Men hur tajta är egentligen Boris och Falkenberg? Då måste vi ner till faktarutan och kolla. Det visar att hans förstalag är Kalmar, nr två är Helsingborg och först på tredje plats kommer Falkenberg tillsammans med IFK Göteborg. Jag misstänker att han suttit med senaste kundundersökningen i knät för att kolla varifrån merparten av kunderna kommer.

När jag ser Boris tänker jag på en f d mittback. En lång kille med ledaregenskaper, säker på huvudet, men inte alltför teknisk. Men forwards gör inga tunnlar på honom så kobent som han är. Fast han avslöjar inget om sitt idrottsliga förflutna. Förmodligen hade han inte tid att sparka boll i tonåren utan samlade kundvagnar på parkeringen i jakten på den första miljonen.

Boris med den svårplacerade dialekten kör i samma massmediala gräddfil som Leif G W Persson och Magdalena Ribbing (nej Anders, stoppa inte kniven i munnen). Trion har svar på allt och allt de gör och säger är oantastligt.

Vad krävs för att Boris ramlar av sin massmediala räkmacka? Kanske att tiggare söker sig till Gekås ingång och att Boris i ett anfall av obetänksamhet skickar ut väktare för att köra bort dem. Sånt kan straffa sig och hamna på Aftonbladets löpsedel och sen är karusellen igång.

För övrigt är det allsvensk seriepremiär på söndag. Falkenberg möter Malmö borta. Om det nu är någon norr om Jönköping som bryr sig.

Om laget mot alla odds skulle nå en topplacering i höst vet vi vem som får uppmärksamheten. Inte är det matchhjälten som möter mikrofonerna i ett duschfuktigt omklädningsrum.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom