Fortsätt till huvudinnehåll

"Ödeshög, det är jag"



Staten, det är jag” (Ludvig XIV).
Ödeshög, det är jag” (Magnus Oscarsson).

Parallellen kan tyckas långsökt men slog mig direkt när jag läste om Magnus Oscarsons senaste utspel i Corren. Maken till fräckhet och maktfullkomlighet får man leta efter i modern svensk politik.

Om hans kandidatur till riksdagen lyckas lanserar han hustrun Annicki Oscarsson som kommunstyrelsens ordförande 2014-2018. Snacka om hängsle och livrem. Genom en sådan manöver kan han fortsätta styra Ödeshög via köksbordet. Misslyckas KD i valet – kristdemokraterna ligger för närvarande under fyraprocentsspärren – sitter han kvar som kommunstyrelsens ordförande. På årsmötet häromkvällen märktes inga protester mot upplägget.

Hur har denna mänskliga dynamo skaffat sig en sådan maktposition? Inför socialdemokraternas splittring inför valet 2010 är KD mer än dubbelt så stort än någon konkurrerande parti i fullmäktige. Kristdemokraternas valresultat i Ödeshög (30,45%) var det näst högsta i hela landet. Det finns väl ingen anledning att tro att årets valresultat skulle innebära en väsentlig försämring. De övriga borgerliga partierna får finna sig i en fortsatt andraplansroll. Till meritlistan kan läggas en imponerande förmåga att skaffa sig fördelaktig publicitet utan besvärande följdfrågor.

I partiet är hans ställning cementerad. Han står först på listan över länets riksdagskandidater och är ordförande i lokalavdelningen och distriktet. Är partiet utplånat i länets största städer, Linköping och Norrköping?

Det enda hotet mot hans fortsatta karriär mot himlahöjder tycks vara att partiet inte klarar fyraprocentsspärren i riksdagen. Men som sagt, reservposten är inte fy skam heller. Blir han riksdagsman får väl Göran Hägglund se sig om över axeln.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.