Fortsätt till huvudinnehåll

Gammal byggnad, stora planer




Skänninge Stadshotell dominerar stadsbilden fullständigt. Nu är det rubrikstoff igen. Christina Landoff tar ny sats med hotellet efter att ha lämnat vd-skapet för Motala Convention Centre. Hon har planer för framtiden: fler rum, konferensmöjligheter, utflyktspaket, pub och spa. Skänninge är en turistmagnet vars potential inte utnyttjas till fullo. Har för mig att nuvarande krögaren, Sam Degerfeldt, uttryckte sig på liknande sätt när han tog över 2004.

Övertagandet har skett med kommunens goda minne får läsaren veta. Tror jag det, det kostar ingenting med en uppmuntrande attityd.

Stadshotellets historia de senaste 30 åren har varit turbulent. Kommunen har varit ägare genom dotterbolaget Fastighets AB Gillestugan men fastigheten byttes bort i en bytesaffär med Eriksson o Malmnäs AB som i utbyte fick bygga Bjälbotullskolan.

I slutet av 1990-talet var hotellets framtid osäker och jag minns ett välbesökt möte i den pampiga oscarianska matsalen. Den ene talaren efter den andre reste sig upp och höll känslomässiga anföranden om vikten av att hålla en så fantastisk kulturbyggnad i gott skick. Jag såg mig om i lokalen men hittade ingen under 60 år. Det var alltså inte den kategori som hänger på krogen varje fredags- och lördagskväll och bränner lönen på öl och grogg.

Ingenting hände förrän i början av 2000-talet när den handlingskraftiga lokalpolitikern Marianne Karlsson övertalade Linköpingsbyggmästaren Gunnar Sundbaum till ett köp. Sundbaum genomförde en kostsam renovering som fick mycket beröm. Några år senare tilldelades han ett pris av Rotary, eller om det var Lions, för sin insats. Jag gjorde en kort intervju med honom men han var föga entusiastisk. Han antydde att renoveringen kostat mer än den smakade. I samma veva trädde Degerfeldt till som krögare och så har det rullat på i ytterligare tio år och enligt Corren har Sundbaum sökt en köpare under många år.

Vid varje ägarförändring har lokalpressen kommit med en uppmuntrande klapp på axeln, det hör liksom till vid sådana här tillfällen. Hoppas att tillträdande ägaren har ekonomiska förutsättningar att genomföra sina idéer. Jag önskar henne lycka till men jag är inte övertygad om en happy end. Jag tror att tiden sprungit ifrån stora etablissemang i små städer. Se utvecklingen i Motala.

Är jag en pessimist? Nja, snarare en realist.

En runda i baren med Ture Lång?


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom