Gammal byggnad, stora planer

Skänninge Stadshotell dominerar stadsbilden fullständigt. Nu är det rubrikstoff igen. Christina Landoff tar ny sats med hotellet efter att ha lämnat vd-skapet för Motala Convention Centre. Hon har planer för framtiden: fler rum, konferensmöjligheter, utflyktspaket, pub och spa. Skänninge är en turistmagnet vars potential inte utnyttjas till fullo. Har för mig att nuvarande krögaren, Sam Degerfeldt, uttryckte sig på liknande sätt när han tog över 2004.

Övertagandet har skett med kommunens goda minne får läsaren veta. Tror jag det, det kostar ingenting med en uppmuntrande attityd.

Stadshotellets historia de senaste 30 åren har varit turbulent. Kommunen har varit ägare genom dotterbolaget Fastighets AB Gillestugan men fastigheten byttes bort i en bytesaffär med Eriksson o Malmnäs AB som i utbyte fick bygga Bjälbotullskolan.

I slutet av 1990-talet var hotellets framtid osäker och jag minns ett välbesökt möte i den pampiga oscarianska matsalen. Den ene talaren efter den andre reste sig upp och höll känslomässiga anföranden om vikten av att hålla en så fantastisk kulturbyggnad i gott skick. Jag såg mig om i lokalen men hittade ingen under 60 år. Det var alltså inte den kategori som hänger på krogen varje fredags- och lördagskväll och bränner lönen på öl och grogg.

Ingenting hände förrän i början av 2000-talet när den handlingskraftiga lokalpolitikern Marianne Karlsson övertalade Linköpingsbyggmästaren Gunnar Sundbaum till ett köp. Sundbaum genomförde en kostsam renovering som fick mycket beröm. Några år senare tilldelades han ett pris av Rotary, eller om det var Lions, för sin insats. Jag gjorde en kort intervju med honom men han var föga entusiastisk. Han antydde att renoveringen kostat mer än den smakade. I samma veva trädde Degerfeldt till som krögare och så har det rullat på i ytterligare tio år och enligt Corren har Sundbaum sökt en köpare under många år.

Vid varje ägarförändring har lokalpressen kommit med en uppmuntrande klapp på axeln, det hör liksom till vid sådana här tillfällen. Hoppas att tillträdande ägaren har ekonomiska förutsättningar att genomföra sina idéer. Jag önskar henne lycka till men jag är inte övertygad om en happy end. Jag tror att tiden sprungit ifrån stora etablissemang i små städer. Se utvecklingen i Motala.

Är jag en pessimist? Nja, snarare en realist.

En runda i baren med Ture Lång?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen