Fortsätt till huvudinnehåll

"Kom igen när ni får napp"







Medierna och idrotten lever i en symbios. Antingen är uppmärksamheten välförtjänt eller oförtjänt beroende på vinkeln på artikeln eller inslaget. Perioder av relativt lugn avlöses av mer turbulenta förlopp. Somliga idrottsledare glömmer aldrig en verklig eller inbillad oförrätt.

De stora lagidrotterna dominerar utrymmet och så har det sett ut i många år. Fotbollen var ohotad herre på täppan till 60-talet när ishockeyn började sticka upp. ”Jaså, har du tid att komma hit, hockeyn har ju börjat” kunde det låta från fotbollshåll när höstsäsongen skulle dra igång. Idag kan vi väl säga att storheterna är lika dominerande. Travet får också mycket uppmärksamhet och på sistone är det mycket speedway.

Andra mindre publika idrotter som fri idrott, cykel, casting, bågskytte, sportskytte och kanot har svårare att närma sig medias köttgrytor. Klassisk är Bengt Bedrups avsågning när Castingförbundet ville ha besök av Sportspegeln inför ett svenskt mästerskap: ”Kom igen när ni får napp”.

En sport som inte har dessa bekymmer är golf åtminstone om det handlar om stora tävlingar på andra sidan Atlanten. I helgens sändningar från Players berättade Tommy Billberg att slutsegraren Martin Kaymer gjorde TV- och radiointervjuer i en och en halv timmes tid efter den inledande 63-rundan i torsdags. Det blev en lång dag innan tysken kunde lägga sig på sofflocket och drömma om fler birdies.

Men stjärnorna klagar inte. Intervjuer ingår i uppdraget och de är mediatränade och skyldiga att ställa upp för de stora TV-bolagen. De är medvetna om att uppmärksamhet i främst TV är en förutsättning för de feta sponsorkontrakt som förekommer i golfen. The big money och media går hand i hand. Omdömet gäller för alla sporter numera. Det finns längre inga tjuriga, egensinniga långskidåkare som flyr undan journalisterna ut i den skog de kom ifrån.

Snart lämnar jag detta nötta skrivbord för ett par dagar i den östgötska skärgården tillsammans med Roger Stark. Det var Roger som lockade in mig på denna bana 1965 med radskriverier i Motala Tidning. Roger är hängiven fiskare sedan barnsben och till skillnad från castingkillarna får han alltid napp.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindsk...
Skicka en kommentar
Läs mer