Fortsätt till huvudinnehåll

Silly season både här och där



Silly season förekommer inte bara i idrottsvärlden utan också i politiken även om det är begränsat till vart fjärde år. I Mjölby är det klart hur kommunstyrelsen och fullmäktiges presidium ser ut de närmaste fyra åren, men vilka namn besätter de viktiga ordförandeposterna i de större nämnderna?

I brist på konkreta uppgifter från tegelborgen på Burensköldvägen tillåter vi oss att spekulera baserat på vissa läckor. Pelle Gustafsson (s) väntas ta hand om nybildade teko (en sammanslagning av service- och entreprenadkontoret och tekniska dito). Pelle är en veteran i sammanhanget, tidigare var han ordförande i skolstyrelsen eller vad nu utbildningsnämnden hette på tiden. För er som inte är så intresserade av kommunalpolitik utan hellre går på krogen, ska ni veta att Pelle är krögare på Kvarnparken.

Första valet var annars Thony Andersson som tidigare var ordförande på service- och entreprenadkontoret, men långe Thony har tackat nej. Han har tillräckligt att göra med uppdraget i skolstyrelsen.

Däremot har jag inga tips om vem som svingar klubban i kultur- och fritidsnämnden efter hockeyfantasten Göran Westerberg som vill avgå. Vad sägs om en symfoniälskare istället för en hockeyfantast? Om nu inte Westerberg sitter kvar förstås. Han har kanske inte avverkat alla fyra simsätten i Lundbybadet ännu.

Den hemlighetsfulla tegelborgen.

Åtvidabergs FF upplever silly season på djupet denna fuktdrypande höst, Tränarlöst, styrelselöst, flera spelare på väg bort och en ekonomi i gungning. Två Leksandskonsulter hänger med näsan över kassaböcker och T-konton (debet till vänster och kredit till höger) och frågan är vilka ytterligare lik i garderoben som de nosar upp.

Grundtipset är ändå att ÅFF får skutan på rätt köl men kanske till priset av en svagare spelartrupp. Money rules!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...