Fortsätt till huvudinnehåll

Svårt att finna nya vänner i Vadstena







Det är svårt att finna nya vänner i Vadstena. Det började med en insändare i MVT som berättade att de blivit förtjusta i den vackra staden men hur besvikna de blivit över att inte blivit införlivade i den sociala gemenskapen. Ämnet ansågs så angeläget att tidningen skickade ut en reporter på stan för att utreda påståendet. Han fick ganska skiftande svar, formulerade med viss försiktighet. Avslutningsvis fick han ett svar uttalat av oppositionsrådet Marita Karlsson. Hon håller med om att det är svårt för en nyinflyttad att hitta bästisar på en liten ort.

”Men det är inget unikt för Vadstena, så ser nog ut i alla småstäder. Invånarna är lite försiktiga och avvaktande.” Hon tillägger att man får bjuda lite på sig själv i sådana här sammanhang.

Ett kommunalråd är naturligtvis den ultimata experten på livets alla områden så vi lyssnar på henne.

Frågeställningen är inte unik eller ny. Luxor i Motala hade för 40 år sedan 2 000 anställda och inflyttningen från alla delar av landet var stor och den allmänna meningen hos ”utbölingarna” var att östgöten var svår att komma in på livet. Nybyggarna umgicks för sig och infödingarna för sig. Enstaka undantag fanns naturligtvis.

En gång intervjuade jag en kvinnlig missionspastor som flyttat runt i landet. Hon sa att var sörmlänningar var tillmötesgående men lögnaktiga och att östgötar var kärva men ordhålliga. Det är väl ett positivt betyg?

Jag har flyttat tre gånger i mitt liv, från Motala till Vadstena, från Vadstena till Boxholm och senare till Mjölby. Jag har inte upplevt några större problem men så har jag haft ett arbete som gjort att jag på ett naturligt sätt kommit i kontakt med många människor. Möjligen är det så att jag upplevde att i bruksorten Boxholm var kotterierna grundligt etablerade sedan många år tillbaka. Integrationen, om man vågar använda sig av ett så värdeladdat ord, går bäst om man arbetar på en lagom stor arbetsplats.

Föreningslivet är en annan bra väg. I Vadstenafallet rekommenderar jag ett besök på golfklubben i Hagalund. Där finns alltid trevligt folk. Somliga kan spela också.


Tre trevliga Vadstenagolfare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.