Fortsätt till huvudinnehåll

Varför så rädda för förändringar



Kommunpolitiker lever i normala fall ett skyddat liv. Taxehöjningar, budgetförslag och markköp klubbas utan att någon bryr sig. Men med förändringar i närmiljön kan det hetta till ordentligt med fler än tio åhörare på fullmäktigemötena. Det mest näraliggande exemplet är Bemab-huset och Svartå Strand i Mjölby. Frågan är varför vi är så negativa till förändringar i närmiljön och varför anses alla förändringar vara av ondo?

I Motala pågår en debatt om bygget av ett utegym och soldäck i Tegelviken. Beslutsprocessen hade avancerat ganska långt när 28 grannar protesterade hos plan- och miljönämnden med en skrivelse. Var detta verkligen nödvändigt, vilka konsekvenser får bygget för vår närmiljö etc. Planarbetet tog paus, politikerna funderade ett varv extra men satte ner foten och beordrade tjänstemännen att gå vidare med de ursprungliga planerna.

I Vadstena har planerna på två punkthus i Asylenparken fått uppmärksamhet utanför landets gränser. De kulturkonservativa motståndarna är inte så många men välartikulerade och inflytelserika och frågan är inte avgjord ännu, Överklaganden till Förvaltningsdomstolarna är att vänta.

I Mjölby finns sedan 2002 ett väl fungerande Resecentrum. Den dåvarande framsynta kommunledningen insåg att Mjölbys framtid var beroende av bra kommunikationer (läs tillgång till Linköpings arbetsmarknad) och lyckades förhandla sig till en bra överenskommelse med Banverket som stod för merparten av investeringskostnaden på cirka 70 miljoner kr.

Men här kom motståndet från såväl insidan som utsidan av stadshuset. Under ledning av Marianne Karlsson och andra centerpartister sköt kritikerna främst in sig på utformningen. Den öppna plattan under jord var livsfarlig och en tummelplats för våldtäktsmän och andra våldsverkare framhöll Marianne Karlsson i flera fullmäktigedebatter. 
Bättre än förhandsryktet.
 Andra kritiserade nedmonteringen av den gamla träbron som symboliserade järnvägsknuten Mjölby. Att bron var livsfarlig med slitna och hala trappsteg bortsåg man ifrån. Jag konfronterade en av dessa brokramare och frågade om hon gått över bron på sistone och fick svaret. ”Nej, det har jag inte gjort på många år. Numera åker jag bil när jag rör mig i stan. Men den är vacker att titta på”. Ibland inser man att aldrig så goda sakargument är bortkastade.

Nåväl, för drygt tio år sedan stod Resecentrum klart och det visade att resultatet blev riktigt bra. Kritiken upphörde omgående. Resecentrum fungerar utmärkt och ”tunneln” är en länk mellan östra och västra stadsdelarna. Antalet våldsbrott är inte fler än i andra delar av centrum.

Det kan ibland vara nödvändigt för en kommunledning att bita ihop och inte lyssna alltför mycket på en liten men röststark opinion. För det gemensammas bästa.

Den tidigare ställda frågan om varför människor i gemen är så negativa till förändringar har jag inget bra svar på. Vi vet vad vi har men vet inte vad vi får verkar vara ett alltför lättvindigt svar. Någon som har en bättre förklaring?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.