Fortsätt till huvudinnehåll

Mjölbys glädjekalkyl



Verklighet 2025?


 

Mjölby kommun trixar med siffror. Ta en titt på reklamskylten här ovan. Från 26 001 personer till 30 000. SNART. Hur det befolkningsmålet ska uppnås utan egentlig bostadsproduktion är en gåta.


Jag satte mig och analyserade siffrorna, och jag ska inte tynga texten med allt för mycket siffror, men baserat på de senaste sju årens befolkningssiffror (ett ökningssnitt på 127 per år) tar det 28 år. Snart?

Sanningen är ju den att det inte finns några bostadsprojekt i pipelinen förutom de två punkthusen på Svartå Strand men de byggena är långt ifrån i hamn som du säker känner till.

Byggföretagen saknar intresse för hyresmarknaden. De tjänar inga pengar, kalkylerna håller inte. Dessutom saknas exploateringsbar mark. Hyresgästföreningens recept är att bygga små lägenheter med lägre standard. Men jag tror att lägre köksstandard bara påverkar hyran marginellt

Jag skrev till kommunstyrelsens ordförande Cecilia Vilhelmsson(s) och frågade vilken beredskap kommunen har för denna luftiga befolkningsprognos. Cecilia svarade med att hänvisa till en debattartikel under valrörelsen.

”Den grupp vi skriver om i artikeln har börjat sitt arbete och en handlingsplan är snart framme. Men det räcker inte med det. Vi behöver utse ett par tjänstemän som arbetar aktivt ut mot byggherrar för att locka dem till vår kommun”.

Jag bad Cecilia Vilhelmsson att precisera snart och fick svaret att med ett utökat flerbostadsbyggande i Mjölby och Mantorp skulle en genomsnittlig ökning med 300 personer per år vara möjligt. Därmed skulle befolkningsmålet vara uppnått 2025.

Trots Cecilias försäkran är jag skeptisk. I väntan på hårdfakta och bättre underbyggda siffror misstror jag prognosen. Ordet glädjekalkyl ligger nära till hands. Att kommunens ledning bygger luftslott gagnar inte invånarna.

Det finns vinnare på den här bostadsmarknaden nämligen medlemmar i äldre bostadsrättsföreningar med god ekonomi. Jag ska ta ett näraliggande exempel, nämligen mig själv. För 13 år sedan flyttade vi till en trerums marklägenhet på Oljekrukan. En rejäl lägenhet byggd i början av 80-talet men absolut ingen lyx. Inköpspriset var 75 000 kr. För två veckor sedan såldes en motsvarande lägenhet för 850 000 kr. Och det var ingen enstaka lyckträff utan så har det sett ut de senaste åren med priser mellan 600 000 kr och 900 000 kr. För min del handlar det om en värdestegring på 1066 procent på 13 år. Vilken fondplacering slår det?

Glädjande för mig och min familj men tecken på en lokal bostadsmarknad i obalans.

Så har jag räknat.
Jag har läst befolkningsstatistiken för de senaste sju åren (kommunens hemsida) och funnit att kommunen ökat med 889 personer från 2007 fram till nu.
En imponerande siffra i och för sig men genomsnittet är 127 personer per år. Upp till 30 000 återstår 3 576 personer och delat med 127 personer per år blir det 28 år.



.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...