Fortsätt till huvudinnehåll

Vart tog den gröna påsen vägen?



Vart tog den gröna, lilla påsen vägen? Aldrig tidigare har jag sett en sån reklamkampanj från Mjölby kommuns sida. I annonser och broschyrer har kommunen trumpetat ut införandet av den gröna påsen för matavfall sedan september månad. Till och med den pensionerade fritidschefen Lennart Bengtsson har poserat med grön påse. I oktober skulle distributionen vara klar men nu skriver vi 8 november. Är det som vanligt i Mjölby kommun, mycket snack, lite verkstad? För att vara på den säkra sidan har jag gått igenom innehållet i Oljekrukans sopkärl. Inte en grön påse, bara de gamla vanliga från Willys, ICA och Coop. Kom inte och säg att jag inte tar min uppgift som grävande reporter på allvar. Om det nu är så att distributionen av påsarna försenats kan kommunen väl informera invånarna om detta.

I tisdags höll det nya kommunfullmäktige sitt första möte och valde presidium. 38 procent av stolarna (17 st) har fått nya innehavare men presidiet är det detsamma med Oskarsson, Jönsson och Holmér. Jörgen Oskarsson vägrar släppa greppet om Mjölbypolitiken och det är nog bra. Hans erfarenhet, kunnande och kontaktnät är värdefullt för Mjölby och hans parti.

Till slut en glädjande nyhet. Ända sedan Kungsvägens östra del lades om för tio år sedan har jag retat mig på de tusen sjöars land som förekommit från Oljekrukan till korsningen med Föreningsgatan, också vid måttliga regnmängder. Särskilt vid korsningen med S:t Persgatan fanns en filial till Skogssjön. Men efter höstens asfalteringsarbete har vattensamlingarna försvunnit. Därmed konstaterar jag att Asfaltgruppen Öst gjort ett bättre arbete än Befab för tio år sedan.

Trevlig helgdagskväll i slott och koja!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...