Fortsätt till huvudinnehåll

Vart tog den gröna påsen vägen?



Vart tog den gröna, lilla påsen vägen? Aldrig tidigare har jag sett en sån reklamkampanj från Mjölby kommuns sida. I annonser och broschyrer har kommunen trumpetat ut införandet av den gröna påsen för matavfall sedan september månad. Till och med den pensionerade fritidschefen Lennart Bengtsson har poserat med grön påse. I oktober skulle distributionen vara klar men nu skriver vi 8 november. Är det som vanligt i Mjölby kommun, mycket snack, lite verkstad? För att vara på den säkra sidan har jag gått igenom innehållet i Oljekrukans sopkärl. Inte en grön påse, bara de gamla vanliga från Willys, ICA och Coop. Kom inte och säg att jag inte tar min uppgift som grävande reporter på allvar. Om det nu är så att distributionen av påsarna försenats kan kommunen väl informera invånarna om detta.

I tisdags höll det nya kommunfullmäktige sitt första möte och valde presidium. 38 procent av stolarna (17 st) har fått nya innehavare men presidiet är det detsamma med Oskarsson, Jönsson och Holmér. Jörgen Oskarsson vägrar släppa greppet om Mjölbypolitiken och det är nog bra. Hans erfarenhet, kunnande och kontaktnät är värdefullt för Mjölby och hans parti.

Till slut en glädjande nyhet. Ända sedan Kungsvägens östra del lades om för tio år sedan har jag retat mig på de tusen sjöars land som förekommit från Oljekrukan till korsningen med Föreningsgatan, också vid måttliga regnmängder. Särskilt vid korsningen med S:t Persgatan fanns en filial till Skogssjön. Men efter höstens asfalteringsarbete har vattensamlingarna försvunnit. Därmed konstaterar jag att Asfaltgruppen Öst gjort ett bättre arbete än Befab för tio år sedan.

Trevlig helgdagskväll i slott och koja!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.