Fortsätt till huvudinnehåll

En dialekt som går till mitt hjärta



Det har gått några dagar sedan Klas Ingesson avled och många hedrande ord har yttrats över den gode kämpen. Jag kände inte honom men hans röst kändes så bekant när han hördes i etermedia. Jag hade inte långt till tårarna när jag hörde Tomas Brolin kämpa med gråten i onsdagens lunchsändning eller se Henrik Larssons tårar under den tysta minut som föregick Falkenberg-Mjällby. Jag tror att alla hedersbetygelser är äkta och ärliga. Klas Ingesson var omtyckt i alla läger och hade ingen fiende någonstans. För tio år sedan skojade jag i ett kåseri och föreslog honom som kommunfullmäktiges ordförande i en framtida storkommun i västra Östergötland.

Jag har funderat på hans eftermäle ur en annan synvinkel. Är han Östergötlands bästa fotbollsspelare genom tiderna? Jag placerar honom i en tätkvartett som förutom Klas består av Örjan Martinsson (VGIF och IFK Norrköping), Ove Kindvall (IFK Norrköping) och Gösta Löfgren (MAIF och IFK). Tre olika generationer och egentligen omöjliga att jämföra men jag gör ett försök.

Klas främsta egenskap var hans löpstyrka och fysik, hans VM-brons -94 och internationella karriär ibland annat i italienska serie A. Gösta Löfgren (1923-2006), den lille teknikern och spelgeniet som blev den äldste svenska mästaren vid 43 års med IFK 1960.

Örjan Martinsson (1936-97) var en gudabenådad tekniker, som ibland tackade nej till landslaget och inte hade någon proffskarriär, men vars smörpassningar bäddade för Harry Bilds mål. Ove Kindvall, som jag såg nästan på egen hand besegra Frankrike med 2-0 en magisk kväll onsdagen den 15 oktober 1969, var en otroligt effektiv och kylig avslutare med en lång internationell karriär i europeiska proffsklubbar. Han avgjorde finalen i mästarcupen för klubblag 1970 med Feyenoord (dåvarande Champions League). Bara Kindvall är i livet idag.

Vem sätter jag främst? För det första noterar lokalpatrioten i mig att tre av dessa kommer från Ödeshög, Vadstena och Motala. Löfgren och Martinsson räknar jag bort eftersom deras landslagskarriärer var så korta. Kvar står Ingesson och Kindvall och jag är inte mannen att skilja dem åt. Ingesson har VM-bronset och Kindvall titeln i Europacupen. Fysiskt var de varandras motsatser. Ingesson lång, kraftig och blond. Kindvall liten, tunn och mörkhårig. Men båda talade (talar) en dialekt som går direkt till mitt hjärta.

Kanske en och annan protesterar mot urvalet men till er som håller på Gunnar Nordahl vill jag säga att han var född i Hörnefors som ligger i Norrland. Möjligen kunde Åke ”Bajdoff” Johansson också vara med.

Kommentarer

  1. Jag håller på Kindvall. Men du har lite fel om honom. Han spelade bara i en klubb, Feyenoord 1966-1971. Ove vann holländska skytteligan tre gånger. Sen kom han hem till IFK 71-75, gick till IFK Göteborg 75-77. Trots sin litenhet en riktigt stor spelare. Jag hade äran att få träffa honom på hans sommarställe i S:t Anna 1996 och porträtterade honom i Corren under vinjetten Min idol.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läste hans record på Wikipedia men ville inte belasta texten med alltför mycket meriter. Minns han sejour i Göteborg och en match mot MAIF i tvåan 1976. Segerskytt var Ove och i laget ingick också Torbjörn Nilsson. Såg också när han gjorde två mål mot Frankrike på Råsunda oktober -69. När man gör såna här jämförelser är det ju de yngre spelarna man minns bäst. Jag lyckade glömma bort Liedholm helt och hållet.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.