Fortsätt till huvudinnehåll

Särspel på Mission Hills





Avslutningen på Mission Hills blev färgsprakande och spännande. Britanny Lincicome vann efter en eagle på sista hålet och särspel mot Stacy Lewis. Britany tog ett glädjeskutt ner i Ponnies Pond tillsammans med sin caddie som traditionen bjuder.

Anna Nordqvist spurtade starkt och slutade fyra, två slag efter vinnaren.  Anna visade att hon har ett spel som håller för konkurrensen i världstoppen och avslutade med 69 slag. Pernilla Lindberg slutade på 20:e plats och Caroline Hedwall på plats 46.

”Det är nog få svenskar som förstår hur stor den professionella damgolfen är i USA, både kommersiellt och medialt. Tidningsreportrar, fotografer och TV-folk överallt. Britanny Linciome vann 375 000 dollar”, säger Helena Dahlin som följt tävlingen på plats sedan 2003 då hon kom till USA.

Paula Creamer på fyrnas green. Foto. HANS  DAHLIN
Kulmen var 2005-2006 när Annika Sörenstam vann. Annika var oslagbar under dessa år.

”Den amerikanska publiken var något kluven i sin inställning till Annika. Samtidigt som det rådde Annika-feber tyckte många amerikaner att hon var för överlägsen, en vinstmaskin som dödade intresset. På den tiden fanns bara någon enstaka koreanska med. Idag dominerar de.”

”Annika efterträddes som världsetta av amerikanskan Lorena  Ochoa men mexikanskan lade av ganska snabbt. Hon saknade Annika som konkurrent i toppen.”

Helena Dahlin återvänder nu till Santa Barbara och jobbet på förskolan. Men kommer tillbaka nästa år.

”Det kan du ge dig på. Det här stället med tre 18-hålsbanor är en fantastisk anläggning mitt ute i öknen och väl värd ett besök även om det inte spelas tävlingsgolf.

Det fanns tid för andra njutningar än golf.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer