Fortsätt till huvudinnehåll

Ett husvagnsbygge på lösan sand



Trevligaste kunderna., Ja, de där elva som förlorat halvannan miljon är inte trevliga just nu.



Ett slott byggt på lösan sand. Ja, det är den reflektion jag gör när jag läser om Östgöta Campings konkurs i husorganet. En brist i boet på 479 miljoner kr trots att alla bolag i koncernen inte är genomgångna. Ett sådant skuldberg uppkommer inte över en natt utan har vuxit under längre tid. En halv miljard är en herrans massa pengar. Motsvarar hälften av Mjölby kommuns årsbudget.

Någon förklaring till varför campingjätten gått på öronen har inte tidningen men desto mer om vilka företag som har (värdelösa) fordringar på konkursboet. Att Danske Bank har fordringar på drygt 100 miljoner tar jag med jämnmod – bankfolk ska visst vara specialister på kreditvärdering - men det svider mer att elva privatkunder som betalat förskott har fordringar på 1,5 miljon kr och det är pengar som brinner inne. Surt.

Slutsats: lita inte för mycket på företag med putsade fasader och snygga receptionister. Bakom fasaden kan det vara kaos, dagliga gräl och växande skuldberg. Jag har med åren blivit alltmer skeptisk och brukar kolla upp företagen med information från solidinfo på nätet. Bokslut är ingen exakt vetenskap men ger ändå en hint om riktningen. När konkursen var ett faktum dök det upp flera berättelser om missnöjda kunder, brutna löften och dåligt utförda reparationer.

Konkursen har likheter med den som drabbade Huges Marina i Tranås för tre år sedan. Lars Kastengren, som nästan blev miljardär när han sålde värmepumpstillverkaren IVT till tyska Bosch 2005, plöjde ner en del av pengarna i Huges Marina. Tanken var att skapa en stor aktör inom återförsäljning av fritidsbåtar i Sverige. Länsförsäkringar köpte 20 procent av aktierna 2009 och Almi Invest investerade flera miljoner kronor något år senare. Men vad hjälpte det. De ackumulerade förlusterna var 120 miljoner 2012 och båtfolket slog vantarna i däcket.

Fritidsbranschen är konjunkturkänslig. Om dåliga tider närmar sig är det inte nyinvesteringar i husbilar eller båtar det första man tänker på. Då gäller det att rädda den egna täppan eller bilen som man använder för att ta sig till jobbet med.

En sak är säker när det gäller stora konkurser. De ger jobb åt jurister och ekonomer lång tid framöver. Det lär dröja ett par år innan konkursförvaltaren kan leverera den slutliga förvaltarberättelsen till Linköpings tingsrätt.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.