Fortsätt till huvudinnehåll

Mjölby lättar på lädret



Snart i kommunal ägo.

  
Mjölby kommun lättar på lädret och går på shoppingrunda. Hungern efter mark är stor och plånboken står vidöppen.

Två fastighetsaffärer behandlas i kommunstyrelsen nästa vecka. Kommunen köper gamla lokstallarna (mellan järnvägen och Svartån) tillsammans med Blåklintsbuss av statliga Jernhusen Fastigheter AB och Träförädlingens gamla mark söder om Viringe på västra sidan av Riksväg 32.

Köpet av lokstallarna är en trepartsaffär där kommunen och Blåklintsbuss köper varsin halva av den 53 000 kvm stora marken. Bussbolaget är sedan flera år hyresgäst hos Jernhusen. Fastigheten ligger inom Svartå strand och är i översiktsplanen utpekad som mark för bostäder. Köpeskillingen för kommunens del är en och en halv miljon kr.

Säljaren har utfört en miljöteknisk markundersökning som visar att marken sannolikt är förorenad men hur mycket är inte utrett. Enligt avtalet tar köparen ansvar för eventuella marksaneringar.

Köpet av Näsets Träförädling handlar om betydligt mer pengar, åtta miljoner kr. För det får kommunen tio hektar skogsmark och diverse byggnader. På den här platsen låg tidigare sågverket Mjölby Träförädling som gick i konkurs på 1980-talet under viss turbulens. Kommunen har förhandlat med ägaren (Lars-Åke Karlsson) till Näsets Träförädling sedan 2010.

Länsstyrelsen hittade omfattande markföroreningar för drygt tio år sedan men dessa sanerades 2009 på statens bekostnad. Bara en förorenad betongplatta återstår men den är förseglad.

Riktigt vad marken ska användas till sägs inte i den kommunala tjänsteskrivelsen men en kvalificerad gissning är att kommunen fortsätter den lyckosamma exploateringen av Viringe. Läget är ypperligt i skärningspunkten mellan E 4 och riksväg 32 för såväl handel som industri.

De här affärerna förutsätter kommunstyrelsens och kommunfullmäktiges godkännande men det är bara formalia i sådana här sammanhang.

 
Tio hektar att expandera på.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...