Fortsätt till huvudinnehåll

Mjölby lättar på lädret



Snart i kommunal ägo.

  
Mjölby kommun lättar på lädret och går på shoppingrunda. Hungern efter mark är stor och plånboken står vidöppen.

Två fastighetsaffärer behandlas i kommunstyrelsen nästa vecka. Kommunen köper gamla lokstallarna (mellan järnvägen och Svartån) tillsammans med Blåklintsbuss av statliga Jernhusen Fastigheter AB och Träförädlingens gamla mark söder om Viringe på västra sidan av Riksväg 32.

Köpet av lokstallarna är en trepartsaffär där kommunen och Blåklintsbuss köper varsin halva av den 53 000 kvm stora marken. Bussbolaget är sedan flera år hyresgäst hos Jernhusen. Fastigheten ligger inom Svartå strand och är i översiktsplanen utpekad som mark för bostäder. Köpeskillingen för kommunens del är en och en halv miljon kr.

Säljaren har utfört en miljöteknisk markundersökning som visar att marken sannolikt är förorenad men hur mycket är inte utrett. Enligt avtalet tar köparen ansvar för eventuella marksaneringar.

Köpet av Näsets Träförädling handlar om betydligt mer pengar, åtta miljoner kr. För det får kommunen tio hektar skogsmark och diverse byggnader. På den här platsen låg tidigare sågverket Mjölby Träförädling som gick i konkurs på 1980-talet under viss turbulens. Kommunen har förhandlat med ägaren (Lars-Åke Karlsson) till Näsets Träförädling sedan 2010.

Länsstyrelsen hittade omfattande markföroreningar för drygt tio år sedan men dessa sanerades 2009 på statens bekostnad. Bara en förorenad betongplatta återstår men den är förseglad.

Riktigt vad marken ska användas till sägs inte i den kommunala tjänsteskrivelsen men en kvalificerad gissning är att kommunen fortsätter den lyckosamma exploateringen av Viringe. Läget är ypperligt i skärningspunkten mellan E 4 och riksväg 32 för såväl handel som industri.

De här affärerna förutsätter kommunstyrelsens och kommunfullmäktiges godkännande men det är bara formalia i sådana här sammanhang.

 
Tio hektar att expandera på.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.