Fortsätt till huvudinnehåll

Luxorbrand, Enslingen på fjuk och färgstarka lirare



Som gammal sportjournalist är det roligt att göra en serietabell. Här presenterar jag mina mest lästa blogginlägg vilket passar bra till bloggens femårsjubileum. Många inlägg har jag skrivit under årens lopp och långtifrån alla har nått rekordsiffror – det sämsta är 20 sidvyer – men varsågod, här kommer Jacobs Tio-i-topp

1.   Mytbildning kring Luxorbranden     1329 läsare
2.   Enslingen på Fjuk                           1018
3.   De okända miljardärerna på slätten  970
4.   Greven gav Motala ett gott skratt      814
5.   Internationell fastighetsmagnat i Bona 569
6.   En fredag i Vadstena 1971             495          
7.   Mjölby kommuns 40-årsjubileum     493
8.   Välkommen till Bäckströms värld    467
9.   Törna – en färgstark lirare              423          
10.     Mordet på Lagmansgatan            417          

Om man ska göra ett försök att systematisera inläggen kan jag säga att det är jämn spridning mellan de kommuner – Motala, Mjölby och Vadstena – jag varit verksam i. Ämnena har varit företrädesvis kommunalt, kriminellt, idrott och ekonomi och en och annan bokrecension. Artiklar om flora och fauna har inte varit min likör men jag gillar båtliv.

Erik Zetterblad avled på Fjuk 1966.
Enslingen på Fjuk, som ligger tvåa på listan är ett minne från min barndom. Det handlar om Erik Zetterblad som tillbringade 52 år av sitt 82 år långa liv på den lilla ön med avbrott för ett par besök i stan per år. Ni må tro att tioåringen var kaxig när han fick använda den nya kameran. Ett förunderligt levnadsöde. Den skrev jag redan 2011 så den har tagit tid på sig att nå dessa 1018 läsare. Den stora industribranden på Luxor 1976 upplevde jag på plats. Vid det tillfället var jag anställd på företagets försäljningsavdelning.

Greven gav Motala ett gott skratt är en berättelse från 60-talet som jag är nöjd med. Många äldre Motalabor minns när den verbale ”greven” lurade upp delar av den lilla stadens etablissemang för att köpa korv på läktaren. Rött kort för fantasifull pastor är en historia från Vadstena som närmar sig det absurdas gräns men som handlade precis utanför Tio-i-topp. Tänk er en kyrkans man som fejkar ett överfall på sig själv.

Är det korvhandlarn nu igen? skrev jag i samband med att jag skrev Mjölby AI:s jubileumsbok för några år sedan. Det var naturligtvis Bebbes korv som var på tapeten.

Törna här tillsammans med en annan legendar, Egon Bengtsson. Törna är nr 9 på listan.

Min förmåga att gissa vilka inlägg som blir lästa av många är dålig. Jag har väntat mig att somliga skulle nå fler läsare, men å andra sidan har det motsatta inträffat också. Välkommen till Evert Bäckströms värld är ett exempel på det senare. Det kan vara att så att tillfälligheter styr eftersom jag länkar till Facebook.  

Vad är det för mening med att skriva blogginlägg som bara läses av 20-50 personer? En relevant fråga förstås. Men mitt svar är att jag är den som har roligast. Jag har ett behov av att uttrycka mig skriftligen. Det var inte så jag kände när jag gjorde min sista arbetsdag på Corren i maj 2009. Förunderliga äro Herrens vägar.

Det är smidigt att skriva på en dator. Ändringar och raderingar är lätta att utföra. Fast ibland saknar jag en stadig Underwood under fingrarna. Det var en rent fysisk njutning när tangenterna hamrade mot gummivalsen i jämn takt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...