Fortsätt till huvudinnehåll

Luxorbrand, Enslingen på fjuk och färgstarka lirare



Som gammal sportjournalist är det roligt att göra en serietabell. Här presenterar jag mina mest lästa blogginlägg vilket passar bra till bloggens femårsjubileum. Många inlägg har jag skrivit under årens lopp och långtifrån alla har nått rekordsiffror – det sämsta är 20 sidvyer – men varsågod, här kommer Jacobs Tio-i-topp

1.   Mytbildning kring Luxorbranden     1329 läsare
2.   Enslingen på Fjuk                           1018
3.   De okända miljardärerna på slätten  970
4.   Greven gav Motala ett gott skratt      814
5.   Internationell fastighetsmagnat i Bona 569
6.   En fredag i Vadstena 1971             495          
7.   Mjölby kommuns 40-årsjubileum     493
8.   Välkommen till Bäckströms värld    467
9.   Törna – en färgstark lirare              423          
10.     Mordet på Lagmansgatan            417          

Om man ska göra ett försök att systematisera inläggen kan jag säga att det är jämn spridning mellan de kommuner – Motala, Mjölby och Vadstena – jag varit verksam i. Ämnena har varit företrädesvis kommunalt, kriminellt, idrott och ekonomi och en och annan bokrecension. Artiklar om flora och fauna har inte varit min likör men jag gillar båtliv.

Erik Zetterblad avled på Fjuk 1966.
Enslingen på Fjuk, som ligger tvåa på listan är ett minne från min barndom. Det handlar om Erik Zetterblad som tillbringade 52 år av sitt 82 år långa liv på den lilla ön med avbrott för ett par besök i stan per år. Ni må tro att tioåringen var kaxig när han fick använda den nya kameran. Ett förunderligt levnadsöde. Den skrev jag redan 2011 så den har tagit tid på sig att nå dessa 1018 läsare. Den stora industribranden på Luxor 1976 upplevde jag på plats. Vid det tillfället var jag anställd på företagets försäljningsavdelning.

Greven gav Motala ett gott skratt är en berättelse från 60-talet som jag är nöjd med. Många äldre Motalabor minns när den verbale ”greven” lurade upp delar av den lilla stadens etablissemang för att köpa korv på läktaren. Rött kort för fantasifull pastor är en historia från Vadstena som närmar sig det absurdas gräns men som handlade precis utanför Tio-i-topp. Tänk er en kyrkans man som fejkar ett överfall på sig själv.

Är det korvhandlarn nu igen? skrev jag i samband med att jag skrev Mjölby AI:s jubileumsbok för några år sedan. Det var naturligtvis Bebbes korv som var på tapeten.

Törna här tillsammans med en annan legendar, Egon Bengtsson. Törna är nr 9 på listan.

Min förmåga att gissa vilka inlägg som blir lästa av många är dålig. Jag har väntat mig att somliga skulle nå fler läsare, men å andra sidan har det motsatta inträffat också. Välkommen till Evert Bäckströms värld är ett exempel på det senare. Det kan vara att så att tillfälligheter styr eftersom jag länkar till Facebook.  

Vad är det för mening med att skriva blogginlägg som bara läses av 20-50 personer? En relevant fråga förstås. Men mitt svar är att jag är den som har roligast. Jag har ett behov av att uttrycka mig skriftligen. Det var inte så jag kände när jag gjorde min sista arbetsdag på Corren i maj 2009. Förunderliga äro Herrens vägar.

Det är smidigt att skriva på en dator. Ändringar och raderingar är lätta att utföra. Fast ibland saknar jag en stadig Underwood under fingrarna. Det var en rent fysisk njutning när tangenterna hamrade mot gummivalsen i jämn takt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.