Fortsätt till huvudinnehåll

Tennisbanor till Vifolkavallen



Game, set och match.

Vifolkavallen framstår mer och mer som Mjölbys idrottscentrum. Det finns långt gångna planer på att bygga två tennisbanor nedanför tennishallen på den sjumannaplan som kallas Lilla Wembley. På det viset samlar tennisklubben sin verksamhet på Vifolkavallen. De nuvarande grusplanerna på Burensköldsvägen lär enligt uppgift läggas ner.

Tennisklubben, kommunen och tennisförbundet finansierar gemensamt bygget och underlaget blir en ny lättskött grusblandning. Förändringen sker med fotbollsklubbarnas goda minne. Vifolkavallen har tre fullstora gräsplaner, en grusplan och en konstgräsplan och det är den senare som utnyttjas mest.

Vita huset kallas den byggnad som förr tjänstgjorde som kyrkoherdens tjänstebostad och är belägen mellan kyrkan och församlingshemmet. Den fick nytt liv när Folkunga pastorat bildades och vice bispen Fredrik Lennman med stab flyttade in för något år sedan. DHR har genom sitt ombud Pehr Hasselrot uppmärksammat att byggnaden är otillgänglig för handikappade och rullstolsborna vilket strider mot gällande lagstiftning. DHR har nått en viss framgång då byggnadskontoret öppnat ett tillsynsärende. En offentlig byggnad som en pastorsexpedition ska vara öppen för alla medborgare oavsett fysisk status, hävdar DHR.

Så en dag står kanske byggnadsnämndens ledamöter med nämndens ordförande Anders Steen i spetsen och granskar villan. Men den här gången är det inte färgen som är på tapeten utan byggnadens tillgänglighet för handikappade och det är nog så viktigt. Eller annars smiter han dit utanför protokollet så att han slipper påflugna och näsvisa reportrar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...