Fortsätt till huvudinnehåll

Dubbelkommando vid dator och mjölkpall




Under några höstmånader var dagstidningarna fulla med artiklar om mjölkbönder i ekonomisk kris och Arla var boven på allas läppar. Sen tog tiggarna, flyktingarna och terrorhoten över spaltutrymmet. Men Länstidningen Östergötland byter inte spår så lätt utan berättar i senaste numret om Malin Sundin, mjölkbonde i Orsa, som skrivit romanen Spilld mjölk med utgångspunkt i den krisande mjölkbranschen.

Omständigheterna kring boken är värd att berätta. Malin skriver en blogg och blev kontaktad av en anonym kollega som gått in i väggen och som försåg henne med material. Malin var den som skulle sätta kött på benen till mjölkbondens tankar och deras kontakter skedde via mejl. Det var först i slutskedet som de träffades för första gången. Något liknande dubbelkommando har jag inte hört talas om.

En pressrelease säger att boken är ”en nutidsberättelse om en tid i förändring. Om en hel bransch och en bondefamilj i sönderfall. Konflikter, förtvivlan och svåra beslut med ödesdigra konsekvenser.”

Malin Sundin är 33 år och driver en mjölkgård i Orsa med 40 djur tillsammans med sin sambo. Hon är en aning motsägelsefull när hon intervjuas av Jordbruksaktuellt om sin egen och branschens framtid. Hon funderar nämligen på att bygga ut ladugården och skaffa fler kor. Hon säger att så här kan det inte fortgå i evighet utan någon måste producera mjölk om 10-20 år också. Det är en bit ifrån den nattsvarta bild som getts av övriga medier under hösten.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...