Fortsätt till huvudinnehåll

Röda siffror mot blå himmel



Vindkraften lider av baksmälla.

 
Under 2000-talets första år var Mjölby Svartådalen Energi juvelen i kronan bland Mjölby kommuns dotterbolag. Stadiga vinster på 40-50 miljoner per år garanterade ett bra kassaflöde till kommunkassan. MSE tjänade bra pengar på de hel- eller delägda vattenkraftverken som legat i Svartån sedan hundra år.

Under samma period investerade bolaget mycket pengar i vindkraftverk på slätten tillsammans med markägare. Idag kommer över 50 procent av den egna elkraftproduktionen från vindkraft. En unik siffra i jämförelse med andra små kommunägda bolag.

Idag är läget annorlunda. Ingen tjänar pengar på elkraftproduktion. I senaste bokslutet tvingades MSE skriva ner värdet på sina vindkraftanläggningar med 15,1 miljoner kr och i ett huj var två tredjedelare av 2013 års vinst raderad. 2014 års resultat efter finansnettot är dryga 10 miljoner mot 30 miljoner året innan. Någon sådan nedskrivning kan inte jag påminna mig under de 20 år jag var kommunreporter på Corren i Mjölby. Hur alla lantbrukare som satsat pengar i vindkraftverken mår idag kan man bara gissa. Om jag inte alltid hållit mig med ett vårdat språk skulle jag säga att vindkraften lider av svår baksmälla.

Har då det lilla kommunbolaget drabbats av vanskötsel på senare år? Nej, där står inte förklaringen att finna. Hela energimarknaden är i obalans med fallande oljepriser och elpriser. Idag (31 oktober) är spotpriset på den nordiska elbörsen 22,5 öre per kWh. Motsvarande datum 2010 var priset det dubbla, 45 öre. Priset för råolja är hälften jämfört med hösten 2014.

Gjorde då MSE:s ledning ett misstag som gick ”all in” på vindkraften för tio år sedan? Frågan ställs till Klas Gustafsson – numera vice vd på Tekniska Verken – som satt vid rodret under de roliga åren på MSE.

”Var mina beslut rätt eller fel? De var rätt! Men jag vill nog att man väntar en 5-10 år med att utvärdera. Det är långsiktig verksamhet vi talar om”.

Klas säger att det inte går att bygga någon elproduktion med lönsamhet idag. Under andra kvartalet såldes inga nya vindkraftverk i Sverige. Till och med Vattenfalls storskaliga vattenkraft visar röda siffror.

Frågan är om vindkraften blir något annat än en 30-årig parentes i den svenska energihistorien. Observera att Gustafsson inte angav någon bortre tidsgräns för när vinden vänder till lönsamhet.

Gustafsson konstaterar att energimarknaden är i stor omdaning där förutsättningarna förändrats i grunden. Det är en spännande tid där risken finns att gå till historien på samma sätt som Facit och Kodak.
Ett kommunägt aktiebolag på östgötaslätten med 279 miljoner kr i omsättning är naturligtvis bara en liten kugge i detta spel. Jag får nog anledning att återkomma till MSE:s framtid.

Och mitt i allt detta håller MSE på att trimma in ett nytt kraftvärmeverk på Sörby. En nätt investering på 196 miljoner kr.


Några siffror hämtade ur verksamhetsberättelsen 2014:
Under 2013 var nettoomsättningen 230.940.000 kr, resultatet efter finansiella poster 31.963.000 kr och soliditeten 32.9 procent.

Motsvarande siffror för 2014 var 219.424.000, kr, resultatet 10.051.000 kr och soliditeten 28,2 procent.

MSE ägs till 55 procent av Mjölby kommun, av Tekniska Verken till 35 procent och Motala kommun 10 procent.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...