Fortsätt till huvudinnehåll

"Kåtare än någonsin"



Sveriges mäktigaste man är statsminister Stefan Löfvén. Den hundrade mäktigaste är Johan Rockström, miljöprofessor. Så fick vi det sagt. Det är tidningen Fokus som i vanlig ordning rankar politiker, näringslivsföreträdare och andra offentliga personer ur ett maktperspektiv.

Rubriken är ”Unga och maktkåtare än någonsin. 80-talisterna tar nämligen plats på listan.” En ung kådis ser ut som en bankman från 60-talet och vinner definitivt inget humorpris. Tur att KD inte är större.

Anders Borg, Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund är borta från listan. Ett bevis på att världen är föränderlig. Reinfeldts parti har ju gått från öppna hjärtan till stängda dörrar på ett år. Hänger ni med i svängarna?

Jag söker av listan ur mitt inskränkta östgötska perspektiv och hittar bara en; Lena Micko, ordförande i SKL, på en 49:e plats. Vet inte om Fredrik Lundberg på trettonde plats kan kallas östgöte numera men visst hörs hans Norrköpingsdiftonger ibland.  Paul Lindvall och Stjerna saknas också och det förvånar mig eftersom jag alltid trott att Linköping är världens medelpunkt. Björn Eriksson är borta trots hans nyvunna position som ordförande i Riksidrottsförbundet.

Lika illa är det i medievärlden. Ingen Kustvik, Lindberg eller Nilsson. Nej, bara Wolodarski på DN, Karin Pettersson på Aftonbladet och den politiska chefredaktören Alice på GP med det svårstavade efternamnet.

Jag saknar som vanligt Jan Holmbom, Uffe Holmertz, Torbjörn Gustafsson och Rolf Båvius. Fast godsägarn på Korsbäck och Jarlen på Country Cluben träffar jag på i Isterbandsakademin. När nu det blir av.

Såna här listor är riktigt kul. Det är som när jag och mina kompisar träffas över en grogg för att diskutera vem som är landets bästa mittfältare eller målvakt.  Fast det sker alltför sällan numera.

Med detta inlägg tackar jag för mig på några timmar. En solglittrande helg står för dörren efter en lång och ansträngande arbetsvecka.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...