Fortsätt till huvudinnehåll

Mitt osminkade förhållande till lucia



 
Bild: Jarl Asklund

Detta är den tid på året när hästskiten fryser, lucior ska utses och röstsedlar ska lämnas in. Nu ska jag berätta om mitt osminkade förhållande till lucia.

Jag hade inte ägnat luciatraditionen så många tankar innan jag hamnade som lokalredaktör i Boxholm i början av 1980-talet. Där var det tradition att Correns representant på orten skulle ingå i luciakommittén som för övrigt bestod av medlemmar i Boxholms IF.

Det var förhållandevis stort intresse för omröstningen och moroten för flickornas del var en resa till Boxholms vänort Quickborn utanför Hamburg. Jag var väl inte så förtjust men insåg att som ny på orten var det nyttigt att knyta kontakter. Det är genom ett stort kontaktnät man får reda på nyheter.

I kommittén fanns ett talesätt: den kandidat vinner som är medlem i en frikyrkoförsamling eller har störst släkt. Det visade sig stämma. Man berättade också med stor förtjusning den gamla historien om den flicka vars fästman tog med sig ett stort antal röstsedlar till övriga beväringar på I 4. Hon vann förstås med utklassningssiffror.

Intresset för luciatävlingen var stort i Boxholm. Man kunde se äldre kvinnor stå utanför Correns skyltfönster och diskutera kandidaternas utseende. För en skönhetstävling var det.

Senare flyttade jag till Mjölby och mitt intresse för lucia avklingade fort. Här var Corren också medarrangör tillsammans med Lions. Det rullade på år efter år utan större sensationer men så ett år upptäckte vi att fotografen debiterade dubbelt. Fakturorna gick både till Lions och Corren. Han förlorade uppdraget och en arbetskamrat tog över till minimal kostnad och högre bildkvalitet.

Jag försökte undvika luciaarrangemanget men slapp inte alltid undan. En intervju skulle utföras och lucian skulle krönas. Att intervjua 16-åriga flickor är inte lätt. Det var mamma, moster eller mormor som anmält dem och de var inte så intresserade själva. Svaren var fåordiga och entusiasmen måttlig. Flickorna gillade att plugga språk, spela innebandy, gå på disco eller hänga med kompisarna. Favorityrket var veterinär. Det var vad man kunde klämma ur dem. Mamman pratade desto mer för hon satt naturligtvis med. Jag suckade djupt på vägen tillbaka till redaktionen. Kan det verkligen bli en artikel av det här? 
Även en ung man kan behöva en power nap under Lucia.
I takt med tilltagande ålder vägrade jag lucia blankt. Intresset sjönk allt mer hos arrangörer och allmänhet och någon gång i början av 2000-talet dog tävlingen sotdöden i Mjölby. Ingen förening ville ta på sig jobbet efter Lions och så är det än idag. Mjölby är idag en luciafri zon, ja med vissa undantag förstås. Skänninge och Boxholms lucior gästspelar då och då.

För eller emot lucia var ett vanligt diskussionsämne vid kaffebordet och mina kvinnliga arbetskamrater förstod definitivt inte min inställning. För några år sedan besökte Boxholms lucia samlingslokalen i min bostadsrättsförening och de tre första sångerna gillade jag men efter ytterligare sju sånger i samma släpiga tempo fick jag myror i stjärten.

Våga vägra lucia!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.