Inget händer på bynn

Turkiet skjuter ner ett ryskt stridsflygplan, flyktingar väller in över landets gränser och SÄPO-gubbarna är på högspänn. Och i Ödeshög bråkar man som vanligt kring nedläggningen av en skola.

Moderaterna meddelade i måndags kväll, vid årets viktigaste fullmäktigemöte, att de lämnar alliansen med Centern och KD. Men först sedan majoritetens budget var klubbad för nästa år.

– Jag ser det som en tillfällig separation. Ibland kan det bli tjafs i ett samboförhållande och då kan det vara nyttig att bli särbo, säger Moderaternas gruppledare Jonas Andersson i Corren.

Jaha, men vad händer om platsen i den äktenskapliga bädden är upptagen när M vill återvända? Gråt, tandagnisslan och uppslitande scener ur ett äktenskap? Den som vore en fluga på väggen då.

Tog en titt på kommunfullmäktiges sammansättning och blev smått överraskad. Kaxiga Moderaterna har bara fyra mandat av 35, centern lika många och KD har tio mandat och är med den siffran det största partiet. Tillsammans har trion en liten majoritet på ett mandat. Trodde faktiskt Moderaterna var starkare än så. Partiet fick 12,7 procent av rösterna i Ödeshög vilket är långt under rikets genomsnitt på 23,3.

Öppnar detta vägen för andra konstellationer? Jag vet inte men konstaterar att ingen orkar bilda ett nytt block utan superstarka KD. Socialdemokraterna, MP, SD och ÖP har totalt 17 mandat.

Vad är då orsaken till separationen? Jag har läst tidningstexten två gånger och min slutsats är det råder missnöje i C och KD hur moderatstyrda (Håkan Johansson) Social- och Utbildningsnämnden skött nedläggningen av Boets skola. Är det inte en sakfråga så handlar det om rena personmotsättningar.

Vad händer nu? Ingen vet för situationen är unik. Mitt tips: magister Magnus från största partiet tar tjänstledigt från riksdagen, kommer hem och återställer ordningen på bynn.

Och så finns det folk som säger att det händer inget på bygden. Under alla omständigheter lär min gamle arbetskamrat Karl-Johan Norén på Corren få jobba framöver om han ska hålla jämna steg med utvecklingen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen