Fortsätt till huvudinnehåll

Ingen sjöman pinkar i lovart






Ingenting får kommunpolitiker att omgående lätta på lädret som en vitmålad ångbåt. Bygdens kelgris, Boxholm II, är i akut behov av en ny ångpanna och från styrbord och babord ilar Boxholm, Tranås och Ydre till undsättning med en ännu okänd summa pengar.

Kostnaden, ja. Boxholms kommunstyrelse fattade i förra veckan beslutet att stödja projektet utan att ange några siffror. Ingen vet var slutnotan för renoveringen hamnar, men Tomas Bergman på Bergmans Mekaniska i Motala tippar 600 000 kr i dagens Corren. Det skulle innebära ett sexsiffrigt belopp för Boxholm och det är ingen liten peng. Hur mycket rederiet och Ångbåtens vänner orkar med är oklart.

Den lagkunnige skulle kunna ifrågasätta lagligheten i ett sådant beslut. Det måste strida mot den kommunala likställighetsprincipen som säger att ingen privatperson, förening eller organisation får gynnas framför någon annan.

Men risken för ett överklagande till Förvaltningsrätten är minimalt. Boxholm II är en flytande institution i bygden och saknar ovänner. Om man drar en femmilsradie med utgångspunkt från Boxholm finns väl ingen vuxen person som inte gjort en tur med Tvåan på Sommen och käkat rostbiff med potatissallad i Bendriks park.

Fartyget har varit motiv på kommunens turistbroschyrer i 40 år och kommunstyrelsens vice ordförande Johan Birath medverkar regelbundet med kåserier på sommarkvällarna. Det var en syssla han övertog från min företrädare som lokalredaktör i Boxholm, Irving Lindholm. Förra kommunalrådet Per-Arne Larsson har åtminstone tidigare varit ordförande i Rederiaktiebolaget Boxholm II.

Jag och mina kolleger på Correns Mjölbyredaktion har skrivit fler artiklar i turistbilagorna än vi orkat räkna. Än var det skeppare Hectors väderbitna nuna som blickade ner från kommandobryggan och än var det maskinisten Sjöberg som bjöd ner oss till sitt bullrande, varma lilla ”paradis” under durken.

Undertecknad är också aktieägare i bolaget och aktiebrev nr 2731 hänger ovanför skrivbordet. En ljuvlig julikväll 2002 föll fotografen Göran Billeson och jag för trycket (vitsigt va) och betalade varsin tvåhundring. Fast jag har aldrig blivit kallad till bolagsstämman.

Till sommaren 2016 stävar Tvåan åter på Sommens klara vatten. Ingen sjöman utmanar ödet och pinkar i lovart.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.