Fortsätt till huvudinnehåll

Visst minns ni Geta och Kräng

A-lagare dominerar stadsbilden i små städer. Såväl i min hemstad Motala som i min nuvarande bostadsort Mjölby. Under min uppväxttid var Geta och Kräng de dominerande stjärnorna, Motalas motsvarigheter till Engströms Kolingen och Bobban. Sällan nyktra, lagom skitiga och alltid med en träffande kommentar på läpparna. Geta och Krängs revir var Gamla stan och därifrån är följande historia hämtad.

Vid den här tiden på 60-talet var Gamla stan under omvandling. De gamla träkåkarna med utedass på gården försvann och ersattes med de nuvarande bostadshusen. Efter en väl genomfestad natt vaknade herrarna och försökte ta sig ut på gården för att lätta på trycket. Vad de hade glömt under natten var att grävskopan kluvit huset till hälften och de klev rakt ut i tomma intet för ett fall på tre, fyra meter. Kräng drabbades av benbrott. Denna historia berättades med illa dold förtjusning på Praktiska realskolans skolgård. Jag var fortsättningsvis inte lika glad i sådana historier när det visade sig att Krängs efternamn var Jakobsson.

De flesta A-lagare höll till i Stadsparken men numera sägs att de flyttat upp till PK-torget, även kallad Snetorget för att komma närmare bolaget. Där sitter de som ett varnande exempel för ungdomarna – det är aldrig långt till parkbänken i en liten stad.

I Mjölby känner jag igen vissa ansikten från början av 1980-talet när vi flyttade hit. En och annan såg jag på tinget åtalad för misshandel, snatterier eller något inbrott utfört under rusets inflytande, men sällan något allvarligt. Deras revir var då som nu Gästisparken, men de har ett sommarkollo ett par hundra meter därifrån söder om Burensköldsbron. I förra veckan firade de sommarens ankomst med nakenbad i Svartån. Om man bortser från den sociala problematiken kan man kalla dem ett pittoreskt inslag i stadsbilden.

De här killarna slipper i varje fall fundera på köksombyggnad, altanbyggen eller grillinköp.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna