Facebook har genomgått vissa förändringar och några av mina vänner ifrågasätter sitt engagemang och funderar på att lägga av eller begränsa sitt deltagande. De reflekterar över att om det är rimligt att ha flera hundra vänner som man inte träffar i verkliga livet.
Liknande tankegångar har snuddat mig. Jag har 173 vänner varav jag har regelbunden kontakt med 30-40 personer. Viss kan det vara banalt att berätta att man ska gå ut med hunden eller lagar Bœuf bourguignon (kalops på franska). Den stora fördelen är att ha kunnat återknyta kontakten med ungdomsvänner, skolkamrater (behöver inte alltid vara samma personer), arbetskamrater och släktingar runt om i landet. Vi diskuterar fotboll, ishockey, golf, samhällsfrågor och whiskymärken med svåruttalade namn. Vi retas och smågnabbas som vid kaffebordet på jobbet eller i omklädningsrummet. Gamla lagbilder eller skolfoton dyker upp i burken efter 30-40 år och vi diskuterar ingående vem som är vem. Ibland retar jag mig på engelska uttryck som IRL eller RIP.
Somliga av mina vänner är överraskande goda fotografer och visar upp sina alster. Det tycker en gammal murvel om. På grund av det begränsade utrymmet uppstår ibland missförstånd men inte värre att det går att reda ut i nästa uppdatering. Jag gillar FB till 95 procent, men jag skulle jag inte ägna lika mycket tid åt företeelsen om jag fortfarande var kvar i arbetslivet.
De som har starkaste negativa åsikterna om FB är givetvis de personer som aldrig prövat medlemskap. Men så är det alltid. Det är ungefär som med golfen.
Fördelen med FB är att du avgör själv graden och omfattningen av ditt deltagande. Ingen annan.
Facebook – av var en och en efter förmåga, åt var och en efter behov!
Kommentarer
Skicka en kommentar