Var är skattkistan nergrävd?

Foto: MIA KARLSVÄRD

Det var verkligen en glad överraskning när jag kom hem från barnbarnets tvåårspartaj i onsdags kväll för att finna att Piraterna lyckades förvalta sitt försprång från Dunteberget till ett SM-guld. Med långa och jämna mellanrum skakar det till i min hemstad. Allsvenskt spel med MAIF 1957, bandyguld med IFK 1987 och SM-guld Piraterna 2011. Med den takten dröjer det ytterligare cirka 25 år innan något liknande händer igen.

Kryddan på moset är att två Motalabröder, Jonas och Daniel Davidsson, spelat avgörande roller i en sport som befolkas av främlingslegionärer. Lagledaren Stefan Andersson har för mig framstått som ganska skränig och gapig men han har tydligen en stor förmåga att sprida lagkänsla och motivera förarna. Ingen tvekan om att han kan sporten.

Jag har haft anledning att kommentera Piraterna i år både på speedwayovalen och på den ekonomiska arenan. I en krönika konstaterade jag att en sportslig framgång bär i sig fröet till ett ekonomiskt misslyckande. Ju större idrottsliga framgångar, desto tunnare plånbok. Flera av de senaste åren svenska mästare har året senare klivit ner i moras som luktar konkurs. Rospiggarna och Västervik är exempel på sådana klubbar.

Jag hoppas att Piraternas ledning mitt i allt glädjerus förmår sätta sig ner och fundera på hur man på bästa sätt ska utnyttja sin nyvunna status gentemot publik, sponsorer, kommun och övriga intressenter så att laget kan bli etablerat i övre halvan av elitserien. Vi kräver inte guld varje år.

Jag läser att kommunen arrangerar ett firande för laget den 22 oktober. Egentligen skulle man vända på kuttingen och be Piraterna ordna ett firande för Motala kommun och dess skattebetalare. Enligt den kunnige Correnreportern Henrik Gedda (Corren 2011-10-06) har kommunen beviljat tre miljoner kr i generösa krediter till Piraterna. Undrar om det finns en skattkista full med gullpengar nergrävd på Duntis?

Den sport och den förening som får mest uppmärksamhet och sponsormiljoner i länet är LHC. Men ännu inget SM-guld till residensstaden. Jag vill bara i all diskretion påminna om det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Läs mer

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag. Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Läs mer

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen