Veckans bästa sportjournalistik läser jag i tidskriften Fokus där Martin Röshammar intervjuar Annika Billstam, 35-åringen som blev världsmästare i orienteringens långdistans den 17 augusti. En text som är välgörande befriad från de klyschor som är så vanliga i genren.
Annika fanns inte med i den elitgrupp som dåvarande förbundskaptenen Marita Skogum tog ut 2009. Hennes utvecklingspotential ansågs inte tillräckligt stor. Ett år senare tog två nya förbundskaptener vid och Annika fick plats i landslaget. Det var ett bra beslut skulle det senare visa sig.
Annikas väg till den absoluta toppen har varit krokig. Hon började satsa ordentligt först som 24-åring och har hunnit läsa konst- och arkitekturhistoria, utbildat sig till sjukgymnast och skrivit en kandidatuppsats i landskapsarkitektur vid sidan av all träning.
Hon har fått välja bort mycket, t ex som att vara bilägare på grund av den skrala ekonomin. Men hon förklarar också att hon har lägre utgifter än vanliga människor.
”Att vara i skogen är inte så dyrt”.
Samtidigt är hon irriterad över att de ekonomiska villkoren skiljer sig så mycket mellan olika idrottare. Särskilt olympiska idrotter glider fram på en räkmacka jämfört med orienteringen. En orienterare i elitklass tränar lika mycket som skidskyttar och skidåkare och den internationella konkurrensen är minst lika hård.
Hon fortsätter att satsa på VM 2012 och älskar skogen och gemenskapen i orienteringsvärlden. Hur tillvaron ser ut efter nästa års VM vet hon inte men bekymrar sig inte.
I eftermiddag möter LHC serieledaren Skellefteå på bortaplan. Norrans reportrar och fotografer är förvarnade.
Kommentarer
Skicka en kommentar