Efter att ha
deltagit i två inspelningar av reklamfilm betraktar jag mig som något av en
veteran bland statister. Nja, det där kan nog betraktas som en
kvällstidningsvariant men det har gett inblickar i en bransch som jag tidigare
bara haft en rudimentär uppfattning om. Nu ska jag förmedla mina intryck i
följande punkter:
1) Branschen är
befolkad av unga människor. Jeansen sitter lågt, om vi säger så.
2) Scenen är en
stökig f d industri- eller kontorslokal i Norrköping. Har du tur fungerar
spolningen på toaletten.
3) En
inspelningsdag består till 80 procent av väntan. Arbetsdagen börjar med kaffe
medan inspelningspersonalen riggar med belysning och kameravinklar i två timmar.
När belysningen väl är klar går en studiolampa sönder och ytterligare en kvarts
väntetid. Innan dess sminkas vi av en sminkös som bättrar på sminket i takt med
att vi svettas framför lamporna. Men väntan blir inte plågsam. Vi dricker mer
kaffe och försöker försiktigt luska ut vilka de övriga statisterna är.
4) När det väl är
min tur är inspelningen över på 20 minuter. Tre, fyra repetitioner och lika
många tagningar så är det över. Nästan. För då ska scenen spelas in igen men
med en annan kameravinkel.
5) Under lunchen
skvallrar vi om branschen och då spetsas mina öron. Vi får veta att Teliamannen
– ni vet den är stillsamme skåningen som ständigt gör bort sig inför sina barn
– inte får några jobb längre. Han kommer i flera år att förknippas med Telia.
Samma öde kommer förmodligen att drabba den betydligt yngre tekniknörd som just
nu finns med i alla filmer om Telenor. Branschen mår bra, kunderna står i kö
men det är brist på idéer och manus.
6) Statisterna är
en blandning av unga och gamla, nybörjare och erfarna. Ett par av medspelarna
har jag sett i andra produktioner gjorda av andra bolag.
När inspelningen är klar så undrar man hur producenten får
ihop detta till ett enhetligt budskap. Men däri ligger teamets styrka. Betänk
att en reklamfilm sällan är längre än 20 sekunder men hinner berätta en story
med flera snabba klipp och olika bildvinklar. En stor del av arbetet görs vid
datorn. Det muntliga budskapet har en stödjande men underordnad funktion.
Till sist. Svaret på den fråga som gnagt inom dig sedan du
började läsa denna text. Hur har karln fått uppdraget? Ärligt talat, jag har inte
vågat fråga.
För 30 år sedan
var jag statist i en inspelning av Lykkeland – filmen om Ernst Rolfs liv som
gick på SVT. Huvudrollsinnehavare var operasångaren Hans Josefsson och scenen
spelades in i Boxholms Folkets Park som har ett unikt 20-talsutseende i scen
och salong. Även här var huvudingrediensen väntan men jag utnyttjade överflödig
tid till att intervjua Josefsson. Ni anar inte hur mycket som kan gå snett med
en inspelning utomhus som ska föreställa 20-tal. En moped förstörde en tagning,
ett flygplan en annan. De enda som var riktigt pålitliga var brandkåren som
sprutade vatten över scen och salong.
Kommentarer
Skicka en kommentar