Fortsätt till huvudinnehåll

Golf och valsverk, martinugn och Windsorbröd


 Finverket är en imponerande byggnad, cirka 400 meter lång.

Häromdagen gick jag en runda på Flemminge Golfklubb i Boxholm. Bortsett från birdien på nian var det ingen runda att minnas. Blött, fläckvis gräsväxt och en snål blåst. Vi som gillar golf kan än en gång konstatera att sporten är en nyckfull sysselsättning på våra breddgrader och vi är utlämnade åt vädrets makter. I bästa fall återstår fem månader av årets golfsäsong.

På andra sidan Svartån hördes slammer och buller från finvalsverket och jag såg truckar och lastbilar röra sig på gårdsplanen och blev genast på bättre humör. Synen väckte minnen. 30 år gamla minnen.

I februari 1980 anställdes jag som lokalredaktör på Correns Boxholmsredaktion (Storgatan 25 för den minnesgode) och kastades rakt in i den turbulenta omställning som drabbade den gamla bruksorten när ägaren Iggesund ville sälja. Finvalsverk, mediumverk, kalldrageri, jordbruk, sågverk och många hektar skog sökte och fick nya ägare. Martinugnen lades ner och olyckskorparna kraxade om ortens snara död. Dessbättre blev det inte så utan alla grenar hittade nya ägare och lever vidare. Jag minns inte hur många gånger fin- och mediumvalsverken bytt ägare sedan dess men de har överlevt åtskilliga konjunktursvängningar. Med facit i hand klarade sig Boxholm bra jämfört med många bruksorter i Mellansverige.

Det var en spännande brytningstid och mina artiklar hamnade ofta på ettan. Jag tror att åtminstone västra delen av länet var intresserade av hur det gick för Boxholm. Samtalen med nattredaktören på kvällen var många och fruktbara. Mellan varven fikade jag och kontoristen Birgit Nykvist och mumsade på Windsorbröd från fiket.

Det kan vara värt att notera hur viktig industrin och dess exportinkomster är för Boxholm, Mjölby, Östergötland och Sverige. Inte så mycket har förändras på 30 år. Vi kan inte leva på att byta blöjor på varandras ungar eller skicka mejl till varandra. Eller att skriva bloggar heller, för den delen.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och