Fortsätt till huvudinnehåll

Nostalgitripp till Storgatan


 Inte mycket kvar av vår fotbollsplan.

Fotboll på förbjuden mark, hemliga gömställen i cykelkällaren och kälkåkning utför Borgmästaregatan.

Minnen väller över mig när jag återvänder till Storgatan 21.  Här tillbringade jag mina första 21 levnadsår och det är i dagarna 28 år sedan mina föräldrar flyttade till Samuelsbergshemmet på andra sidan idrottsplatsen.

Storgatan 17-21 har en gemensam innergård. Lastbryggan bakom dåvarande Konsum har försvunnit. Innan parkeringsplatsen bakom 21:an  byggdes fanns ett staket som avskärmade gården från Konsums ytor. Vi var duktiga på att snabbt forcera staketet när vicevärden kom sättande för det var bollspel förbjudet på gräsmattan, gubevars. De två plåtskjul som rymde mopeder har försvunnit liksom piskställningen. Där ligger nu ett soprum och en lucka i häcken har öppnats ut mot Borgmästaregatan.

Det stora körsbärsträdet bakom nr 19 är borta men björken har vuxit sig stor. Klätterställningen och sandlådan är också försvunna. Får en känsla av att här bor inga barnfamiljer numera. Rabatterna på husens baksidor är borta och alla grusgångar är asfalterade. Överhuvudtaget är gården mindre än jag minns den och det ser kalt ut.

I ”mitt” gamla hus ruvar de små lägenheterna bakom neddragna persienner i det skarpa vårljuset. I varje lägenhet utom en fanns barn i min egen ålder. Leffe Skepparn, Ann-Cathrine, Leif, Sune, Lisbeth, Leffe Karlsson (Wärn) och hans syster Gunilla och högst upp Johnny och Moddy. Våra pappor hade det gemensamt att de var anställda vid CTV och bostadsrättsföreningen heter då som nu Brf Motalahus.

Ibland var det ett liv och kiv, men tonläget var hyfsat och inga svårlösta konflikter uppstod. Flera skratt än svordomar.

I 19 bodde Nisse, Bullen, Peter, Lisbeth och Stigge. I cykelkällaren i 21:an förvarades inte bara cyklar, om vi säger så. Leffe Skepparn och jag var klasskamrater i Norra och Praktiska Real och ni har redan räknat ut vilka som ledde ligan för sen ankomst. Leffe Wärn ledde motsvarande liga för mesta och bästa bus.

Från vårt köksfönster hade vi bra utsikt över Norra IP. Det var många söndagar jag vaknade för att domaren blåste för avspark i Starkas eller Lemundas matcher.

De fula plåtfasaderna gör mig inte glad. Jag vill minnas att de tillkom i början av 1970-talet när det var oljekris och frikostiga statsbidrag utgick för att spara energi. Jag anser att de gamla, putsade fasaderna var snyggare.
 

Snart går omgivningarna in i en lugnare fas när bron över Skepparpinan är klar och Storgatans invånare slipper genomfartstrafiken.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom