Platsen för den falska skylten. |
Boxholm
var
ett populärt ställe för filminspelningar i början av 1980-talet. Det började
med att TV- serien om Ernst Rolfs liv Lykkeland
förlade inspelningen av en scen till Boxholms Folkets Park som hade den
rätta 20-talslooken. Jag fick en statistroll i inspelningen och fick klart för
mig vilken omständlig procedur det är att spela in film. Ljudet från en
förbipasserande moped eller flygplan räckte för att regissören fick avbryta
inspelningen. Brandkåren var där för att åstadkomma ett regn. Jag utnyttjade
väntetiden till att intervjua huvudrollsinnehavaren, den genomtrevlige operasångaren
Hans Josefsson. Man var flitig på den tiden.
Min egen insats som statist satte inga större
spår. Jag syntes bara i silhuett i salongen bland många andra statister och jag
tvingades peka ut min ”rollfigur” för mina anhöriga vid premiären.
Döm
om min förvåning när SVT dök upp sommaren därpå med
ytterligare ett inspelningsgäng. Den här gången spelade man in Indiankojan, en barn- och ungdomsserie
med den finska aktrisen Birgitta Ulfsson i huvudrollen. Gruppen fanns i Boxholm
hela sommaren och gjorde sig riktigt hemmastadda. Festade en hel del och
besökte gärna en villa i Fällhagen av olika skäl.
För att spela in en scen behövdes ett systembolag
vilket saknades i Boxholm på tiden. Valet föll på en damfrisering i hörnet av
Storgatan-Nygatan mitt emot Correns redaktion på Storgatan 25 och den ordinarie
skylten byttes ut mot den världsberömda gröna. Scenen spelades in på en
förmiddag men ingen brydde sig om plocka ner den fejkade skylten efteråt.
Skylten
ställde
till problem för den Stockholmare som parkerade på Storgatan en
fredagseftermiddag och skyndade över till butiken. Hur han än ryckte och drog i
dörren förblev den låst. Jag förbarmade mig över honom och förklarade att det
aldrig funnits något bolag där utan det var en kvarglömd skylt efter en
filminspelning. ”Närmaste inköpsställe ligger i Mjölby.”
Han tittade förbryllad på mig och vägrade till en början att acceptera förklaringen. Han trodde nog att jag var den sista resten av ortens IOGT-NTO som i överambition skulle beröva honom chansen till en välförtjänt fredagskvarting. Han lämnade Boxholm i hög fart i riktning norrut.
Ett myllrande folkliv på Storgatan. |
Kommentarer
Skicka en kommentar