En visselblåsare i SHL

Svenska Hockeyligans förslag till åtgärder för att stärka ligans konkurrenskraft slog verkligen ner som en bomb i Hockey-Sverige. Sportjournalister, supporterklubbar och vanliga fans har fördömt förslagen liksom klubbarna närmast under toppskiktet och som vanligt när det diskuteras hockey är tonläget högt. Särskilt förslaget att ge Djurgården och Malmö fribiljetter har retat upp många. De lagen har inte många supportrar utanför hemstäderna.

För att höra SHL:s syn på läget surfade jag in på organisationens hemsida och läser ett dokument fyllt med sportklyschor och företagsekonomiska floskler. De senare argumenten överväger. Jag misstänker att detta är ett första steg till en stängd liga med storebror på andra sidan Atlanten som förebild.

De framhåller att lagen i högsta ligan inte är några föreningar längre utan företag med ansvar för flera sorters arbetstagare. Den genomsnittliga omsättningen bland SHL-lagen är 120 miljoner kr.

Det senare säger något om föreningarnas självbild. De ser sig som tunga spelare i näringsliv och finansmarknad.

Men 120 miljoner i omsättning, vad är det? Det är ungefär lika mycket som den lokala ICA-handlaren i Mjölby omsätter och dessutom gör ICA:s ägare en hyfsad vinst. LHC:s, Färjestads eller HV:s betydelse för den lokala arbetsmarknaden i respektive län ska inte överskattas.

Överhuvudtaget är sportjournalistikens fascination för elitlagens ekonomi förbluffande. NT:s läsare är bättre informerade om IFK Norrköpings ekonomi än om Holmens och Correns läsare vet mer LHC:s än Saabkoncernen.

Sen har jag svårt att förstå att både Svenska Ishockeyförbundet och SHL administrerar hockeyn. Blir det inte tårta på tårta? Dubbel byråkrati leder sällan till något gott.

Hur som helst har SHL hamnat i ett opinionsmässigt underläge på grund av att någon läckt till Expressen. (Finns det en visselblåsare i SHL?) Organisationen verkar inte ha haft någon beredskap för en medieläcka utan togs på sängen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag. Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen