Fortsätt till huvudinnehåll

En visselblåsare i SHL



Svenska Hockeyligans förslag till åtgärder för att stärka ligans konkurrenskraft slog verkligen ner som en bomb i Hockey-Sverige. Sportjournalister, supporterklubbar och vanliga fans har fördömt förslagen liksom klubbarna närmast under toppskiktet och som vanligt när det diskuteras hockey är tonläget högt. Särskilt förslaget att ge Djurgården och Malmö fribiljetter har retat upp många. De lagen har inte många supportrar utanför hemstäderna.

För att höra SHL:s syn på läget surfade jag in på organisationens hemsida och läser ett dokument fyllt med sportklyschor och företagsekonomiska floskler. De senare argumenten överväger. Jag misstänker att detta är ett första steg till en stängd liga med storebror på andra sidan Atlanten som förebild.

De framhåller att lagen i högsta ligan inte är några föreningar längre utan företag med ansvar för flera sorters arbetstagare. Den genomsnittliga omsättningen bland SHL-lagen är 120 miljoner kr.
Det senare säger något om föreningarnas självbild. De ser sig som tunga spelare i näringsliv och finansmarknad. 

Men 120 miljoner i omsättning, vad är det? Det är ungefär lika mycket som den lokala ICA-handlaren i Mjölby omsätter och dessutom gör ICA:s ägare en hyfsad vinst. LHC:s, Färjestads eller HV:s betydelse för den lokala arbetsmarknaden i respektive län ska inte överskattas.

Överhuvudtaget är sportjournalistikens fascination för elitlagens ekonomi förbluffande. NT:s läsare är bättre informerade om IFK Norrköpings ekonomi än om Holmens och Correns läsare vet mer LHC:s än Saabkoncernen.

Sen har jag svårt att förstå att både Svenska Ishockeyförbundet och SHL administrerar hockeyn. Blir det inte tårta på tårta? Dubbel byråkrati leder sällan till något gott.

Hur som helst har SHL hamnat i ett opinionsmässigt underläge på grund av att någon läckt till Expressen. (Finns det en visselblåsare i SHL?) Organisationen verkar inte ha haft någon beredskap för en medieläcka utan togs på sängen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindsk...