En
pudel (Demirok), en halv pudel (Hågbrant), ingen
pudel alls (Lindvall). Det blev resultatet av Correns artikelserie om festglada
Linköpingspolitiker och -tjänstemän.
Trion har träffat höga representanter för
Fastighets AB L E Lundberg vid två tillfällen i samband med en marktävling.
Klart olämpligt att umgås på detta sätt, tycker många.
Nu tror jag inte att utgången av tävlingen på
något sätt påverkades av dessa träffar på Cloetta Center och på Lundbergs
kontor i Norrköping. På den punkten förtjänar Paul Lindvalls förklaring
tilltro.
Det
är naturligtvis groggbuffén i Norrköping som sticker
i ögonen. Jag blir inte upprörd över detta för det är liksom Sölve et consortes
som satte ribban i Östergötland för 20 år sedan. Ur förundersökningsprotokollet
minns jag en konferensresa på en Ålandsbåt där sällskapet började supa kl 19
och slutade kl 03. Sölve kallade detta för intern representation. Vem är mannen
att sammanfatta gårdagens diskussioner efter en sådan sittning?
Självklart smakar gratis groggar bäst. Men
baksmällan är lika djävulsk fördenskull. I detta fall dröjde baksmällan fyra
år.
Men
en fråga inställer sig. Varför flyter denna historia upp
till ytan efter fyra år? Den närmast liggande förklaringen är att detta är ett
inslag i den eviga kampen mellan Michael Cocozza och Lindvall. Botrygg bjöds
inte in till tävlingen och den stridbare byggmästaren glömmer aldrig en
oförrätt.
Kommentarer
Skicka en kommentar