Fortsätt till huvudinnehåll

Andelen rättshaverister i din kommun



Det är den här tiden när det gamla året ska redovisas och förpackas i tabellform. Ett exempel på detta i dagen Corren (sidan 8). Där kan man jämföra andelen bidragstagare (18-24 år) mellan de olika Östgötakommunerna. Ödeshög har en föga smickrande första plats med 20,6 procent. Det betyder alltså att var femte ung människa är beroende av försörjningsstöd (socialbidrag) för att klara sitt uppehälle. Ingen kul läsning.

Jag bläddrar vidare till kulturen som i en stort uppslagen artikel berättar att Linköpingspsykologerna Jakob Carlander och Andreas Svensson ska delta i Nordegren & Epstein i P 1 (onsdag kl 15) och berätta om sin bok om rättshaverister. En rättshaverist är en person som upptar mycket tid och uppmärksamhet hos domstolar och myndigheter. En rättshaverist hittar alltid något fel och skickar in en klagoskrivelse med en 150-sidig bilaga. Haveristen är verbal och påläst men har snöat in på en detalj som får alldeles för stora proportioner.

Låt mig få bidra med en idé som utökar floran av jämförande tabeller. Till mellandagarna 2017 publiceras en tabell med andelen rättshaverister i varje östgötsk kommun. Lämpligt ämne för en magisteruppsats i psykologi. Ser fram emot den läsningen.

Som reporter på fältet har jag också haft min beskärda del av rättshaverister. Med åren lärde man sig känna igen dem. Oftast en medelålders man (i regel en man) med välfylld portföljd och jagad blick som sökte av redaktionen med sin radarblick för att hitta ett lämpligt offer. Den som varit med några år tog betäckning på muggen eller retirerade ner i källaren. Vikarier och nyanställda hann inte med i svängarna och blev sittande ett par timmar medan haveristen bredde ut sina papper över skrivbordet. Efter ett par sådana sittningar hade även vikarien en reträttväg klar för sig.

Ett exempel från 1990-talet. En man låg i fejd med Skattemyndigheterna, Kronofogden och en bank efter misslyckade husaffärer och underhöll mig med timslånga utläggningar klockan nio en söndagskväll. Han fick rätt av en domstol på någon oväsentlig detalj vilket sporrade honom till nya tag. När hans fastigheter såldes på exekutiv auktion dök han upp och lade högsta buden. Handpenning saknades och hela proceduren fick starta om igen. Farsen tog inte slut förrän lagen ändrades.

Ursäkta min raljerande ton. Bakom det här beteendet ligger troligen någon form av störning och kanske behöver de här personerna professionell hjälp av sådana som Carlander och Svensson. Den klagande kan ju faktiskt ha rätt i sak och ibland har jag en känsla av att myndighetspersoner alltför lätt klistrar etiketten rättshaverist på en påstridig person. Även svenska myndigheter gör fel och dess skrivbord inte alltid befolkade av snillen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.