Inget svar är också ett svar

Ingen tvekan om vad som är den dominerande snackisen i Mjölby dessa dagar. Coops kapitulation efter sex år och Willys byte av lokal. När jag lade ut nyheten på bloggen i lördags fick den över 1 100 läsare på ett dygn och kommentarerna på Facebook var många (slut på skrytet).

Den stora vinnaren i denna rockad är de 15 000 Mjölbykonsumenterna. En framgångsrik butik får fördubblat utrymme och förutsättningarna för ett ännu större utbud ökar. Personalen på Coop får en ny arbetsgivare.

Nedläggningsbeslutet borde inte förvåna. Inom en radie av en km finns ICA, Willys, Coop, Hemköp (Lundbyhallen), Lidl och Netto. Räcker mer än väl åt 15 000 invånare i tätorten

Ingen kan påstå att Galleria Kvarnen är en vacker byggnad men den är funktionell och har väl tilltagna gratis parkeringsytor. Under dess tak finns det mesta för livets nödtorft inklusive Systembolagets sortiment. Jag känner inte till någon galleria av liknande slag där livsmedelsförsäljning saknas så Willys beslut måste sätta myror i huvudet på fastighetsägare och övriga butiksägare. Vad ska komma istället? 

Kanske Willys yta delas upp på mindre butiksenheter. I somliga gallerior tycks ombyggnad vara ett ständigt pågående projekt. Så småningom faller väl bitarna på plats. Av och till har det varit luckor i Kvarnens utbud men ägaren har lyckats fylla dem.

Som medelåldring med tummen mitt i handen drömmer jag om Clas Ohlsson. Mitt behov av fler hammare att slå mig på fingrarna med är outsinligt.

I dagens uppföljande artikel i Corren (tisdag 17/1) framgår tydligt vilka som är vinnare och förlorare i det kommersiella kriget om kundernas matpengar. Willys personal ställer upp sig för gruppfotografering och uttalar sig frikostigt om de framtida planerna för butiken. I den andra ringhörnan är det locket på från såväl Coop-chefen och hans anställda, från gallerians fastighetsägare Valad Europe AB och från cityföreningens ordförande förra kommunalrådet Carina Jönsson. Inget svar är också ett svar.

Den självpåtagna tystnaden känner jag igen från mina år som sportjournalist. Det var alltid lättare att få kommentarer från vinnarnas omklädningsrum än från förlorarnas.