Fortsätt till huvudinnehåll

"A medium size dog"


Om Wikileaks är bra eller dåligt för Sverige och omvärlden undandrar sig min bedömning men ett visst underhållningsvärde har det onekligen när världens stora elefanter drar ner brallorna på varandra. Och det är tydligen amerikanska diplomater som anger tonen.


Carl Bildt har en begränsad politisk förmåga som verkar i för stor kostym. Omdömet på engelska är onekligen träffande: "A medium size dog with a big dog attitude". Bilds självbild är naturligtvis en annan.


På 80-talet var jag ganska flitig på FOJO i Kalmar. Vid de festliga sammankomster som hölls på kvällarna var en given programpunkt "Kommunala stollar" där vi skvallrade om mer eller mindre färgstarka politiker på respektive hemort. Jag har sällan haft så roligt i mitt liv.

Kommentarer

  1. Om diplomatins skicklighet nuförtiden kräver att skriva nedsättande omdömen om politiker i andra länder, känner jag mig lockad att aspirera på att bli anställd inom utrikesförvaltningen.

    Det är möjligt att jag skulle bedömas som överkvalificerad, därför att invektiven skulle dugga för glest.

    Ett annat skäl till att jag inte skulle komma i fråga, skulle dessutom säkerligen bero på att mina glåpord skulle rikta sig mot dem jag skrev till och inte dem jag hade lyckats bygga upp ett hyggligt förtroende till.

    Jag mins en gång när en kollega, inom socialtjänsten, skrev om en klient:

    ’Ser ut som en gris, super som ett svin.’

    Det var träffande skrivet och välformulerat på många sätt, men JO klandrade journalanteckningen. Den ansågs vara kränkande.

    Om jag hade sett anteckningen i förväg, hade jag för att rädda situationen gjort en anteckning i marginalen och skrivit:

    ’Instämmer i sak, men inte i formuleringen.’

    SvaraRadera
  2. Man tackar för inläggen från två goda vänner som ser på tillvaron på ett likartat sätt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom