Häromdagen skrev jag i bloggen om kommunal marknadsföring. Och genast hörde en gammal kompis av sig. Minns du inte kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”? Jodå, efter någon minut klarnade det. Och den historien från 1982 är värd att berätta.
En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil. Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes söder om Mjölby.
Sagt och gjort. En turistbyrå inrättades i Helsingör där turisterna fick broschyrer i handen och muntlig information. Därmed var kampanjen ”Åk till Linköping – Skit i Mjölby ” skapad. Det var en självironisk och lagom fräck kampanj som gav publicitet. Correns Janne Hylander hängde på med flera artiklar och till och med Dagens Nyheter Kort och Gott-sida skrev om dasset.
Fritidskonsulenten tog allvarligt på sin uppgift enligt min sagesman. Hur bevisa att si och så många resenärer utnyttjat dasset? Jo, han utrustade sig med en tumstock och åkte regelbundet till huset med det lilla hjärtat för att mäta volymen fekalier för att på det sättet få en uppfattning om hur många som utnyttjat det.
Ett mer handgripligt sätt att utvärdera en kampanj känner jag inte till.
Men som den omsorgsfulle skribent jag är kontaktade jag Janne Hylander som numera jobbar på Gotlands Tidningar. Här kommer hans svar:
”Faktum är att den här historien började med att vi gjorde en s k Mjölbybilaga, ”Mjölby nästa” vinjetterades bilagan som var en sorts ironisk historia om Mjölby som turistort. Guppet på E4, du vet. Men detta tände Kenneth Haglund på och lyckades få med sig de styrande på att Mjölby som första svenska inlandskommun skulle ha en turistbyrå i Helsingör, bemannad av vackra flickor från stan. Resten är historia.”
Janne lägger till att han inte tror på historien om att Haglund mätte skitmängden med en tumstock.
Därmed har jag brutit mot en av journalistikens grundregler. Kolla aldrig en bra story för då spricker den.
Gomiddag.
En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil. Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes söder om Mjölby.
Sagt och gjort. En turistbyrå inrättades i Helsingör där turisterna fick broschyrer i handen och muntlig information. Därmed var kampanjen ”Åk till Linköping – Skit i Mjölby ” skapad. Det var en självironisk och lagom fräck kampanj som gav publicitet. Correns Janne Hylander hängde på med flera artiklar och till och med Dagens Nyheter Kort och Gott-sida skrev om dasset.
Fritidskonsulenten tog allvarligt på sin uppgift enligt min sagesman. Hur bevisa att si och så många resenärer utnyttjat dasset? Jo, han utrustade sig med en tumstock och åkte regelbundet till huset med det lilla hjärtat för att mäta volymen fekalier för att på det sättet få en uppfattning om hur många som utnyttjat det.
Ett mer handgripligt sätt att utvärdera en kampanj känner jag inte till.
Men som den omsorgsfulle skribent jag är kontaktade jag Janne Hylander som numera jobbar på Gotlands Tidningar. Här kommer hans svar:
”Faktum är att den här historien började med att vi gjorde en s k Mjölbybilaga, ”Mjölby nästa” vinjetterades bilagan som var en sorts ironisk historia om Mjölby som turistort. Guppet på E4, du vet. Men detta tände Kenneth Haglund på och lyckades få med sig de styrande på att Mjölby som första svenska inlandskommun skulle ha en turistbyrå i Helsingör, bemannad av vackra flickor från stan. Resten är historia.”
Janne lägger till att han inte tror på historien om att Haglund mätte skitmängden med en tumstock.
Därmed har jag brutit mot en av journalistikens grundregler. Kolla aldrig en bra story för då spricker den.
Gomiddag.
Kommentarer
Skicka en kommentar