A-lagare dominerar stadsbilden i små städer. Såväl i min hemstad Motala som i min nuvarande bostadsort Mjölby. Under min uppväxttid var Geta och Kräng de dominerande stjärnorna, Motalas motsvarigheter till Engströms Kolingen och Bobban. Sällan nyktra, lagom skitiga och alltid med en träffande kommentar på läpparna. Geta och Krängs revir var Gamla stan och därifrån är följande historia hämtad.
Vid den här tiden på 60-talet var Gamla stan under omvandling. De gamla träkåkarna med utedass på gården försvann och ersattes med de nuvarande bostadshusen. Efter en väl genomfestad natt vaknade herrarna och försökte ta sig ut på gården för att lätta på trycket. Vad de hade glömt under natten var att grävskopan kluvit huset till hälften och de klev rakt ut i tomma intet för ett fall på tre, fyra meter. Kräng drabbades av benbrott. Denna historia berättades med illa dold förtjusning på Praktiska realskolans skolgård. Jag var fortsättningsvis inte lika glad i sådana historier när det visade sig att Krängs efternamn var Jakobsson.
De flesta A-lagare höll till i Stadsparken men numera sägs att de flyttat upp till PK-torget, även kallad Snetorget för att komma närmare bolaget. Där sitter de som ett varnande exempel för ungdomarna – det är aldrig långt till parkbänken i en liten stad.
I Mjölby känner jag igen vissa ansikten från början av 1980-talet när vi flyttade hit. En och annan såg jag på tinget åtalad för misshandel, snatterier eller något inbrott utfört under rusets inflytande, men sällan något allvarligt. Deras revir var då som nu Gästisparken, men de har ett sommarkollo ett par hundra meter därifrån söder om Burensköldsbron. I förra veckan firade de sommarens ankomst med nakenbad i Svartån. Om man bortser från den sociala problematiken kan man kalla dem ett pittoreskt inslag i stadsbilden.
De här killarna slipper i varje fall fundera på köksombyggnad, altanbyggen eller grillinköp.
Kommentarer
Skicka en kommentar