Fortsätt till huvudinnehåll

Visst minns ni Geta och Kräng

A-lagare dominerar stadsbilden i små städer. Såväl i min hemstad Motala som i min nuvarande bostadsort Mjölby. Under min uppväxttid var Geta och Kräng de dominerande stjärnorna, Motalas motsvarigheter till Engströms Kolingen och Bobban. Sällan nyktra, lagom skitiga och alltid med en träffande kommentar på läpparna. Geta och Krängs revir var Gamla stan och därifrån är följande historia hämtad.

Vid den här tiden på 60-talet var Gamla stan under omvandling. De gamla träkåkarna med utedass på gården försvann och ersattes med de nuvarande bostadshusen. Efter en väl genomfestad natt vaknade herrarna och försökte ta sig ut på gården för att lätta på trycket. Vad de hade glömt under natten var att grävskopan kluvit huset till hälften och de klev rakt ut i tomma intet för ett fall på tre, fyra meter. Kräng drabbades av benbrott. Denna historia berättades med illa dold förtjusning på Praktiska realskolans skolgård. Jag var fortsättningsvis inte lika glad i sådana historier när det visade sig att Krängs efternamn var Jakobsson.

De flesta A-lagare höll till i Stadsparken men numera sägs att de flyttat upp till PK-torget, även kallad Snetorget för att komma närmare bolaget. Där sitter de som ett varnande exempel för ungdomarna – det är aldrig långt till parkbänken i en liten stad.

I Mjölby känner jag igen vissa ansikten från början av 1980-talet när vi flyttade hit. En och annan såg jag på tinget åtalad för misshandel, snatterier eller något inbrott utfört under rusets inflytande, men sällan något allvarligt. Deras revir var då som nu Gästisparken, men de har ett sommarkollo ett par hundra meter därifrån söder om Burensköldsbron. I förra veckan firade de sommarens ankomst med nakenbad i Svartån. Om man bortser från den sociala problematiken kan man kalla dem ett pittoreskt inslag i stadsbilden.

De här killarna slipper i varje fall fundera på köksombyggnad, altanbyggen eller grillinköp.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.