Vilse på Viringe

Max blir tredje och sista(?) hamburgerhaket på Viringe.

Snabbmatsrestaurangen McDonalds var först på plan och länge ensam herre på täppan. Viringe vid E 4 är Mjölbys snabbast växande område. Kanske är det symptomatiskt att det är hamburgerrestaurangerna som gått i bräschen för utbyggnaden. McDonalds följdes av Burger King förra året och snart öppnar också Max. Här finns också ett stort åkeri, en järnhandel, en dam- och herrkonfektion, närbutik, biogasmack och en biltvätt. Viringe lider av växtvärk

Bara en tänkt etablering på senare år har misslyckats. Lastpartner i Motala, återförsäljare av tyska lastbilar, slog vantarna i bordet på grund av finanskrisen och tomten återköptes av kommunen.

Fler restauranger väntar på att bygga på Viringe. Enligt senaste numret av Tranås-Posten har Eatitaliano AB i Tranås sökt byggnadslov för en salladsrestaurang, granne med Macke Donken. Tranåsföretaget har stora planer för sitt koncept med franchiserestauranger över hela Sverige.

Men det var trögt före i portgången. Viringe köptes in för knappt 20 år sedan och länge var Macke Donken ensam tupp på gödselhögen. Under flera fullmäktigemöten under perioden 2000-2006 fick dåvarande ks-ordförande Jörgen Oskarsson(S) kritik från moderata bönder för att kommunen köpt på sig för mycket jordbruksmark. En moderat föreslog att kommunen skulle sälja tillbaka till bönderna. Tiden har visat vem som fick rätt. Moderaten gick vilse på Viringe.

Utvecklingen med livskraftiga handels- och industriområden som växer på bekostnad av centrumhandeln har tydliga likheter med Motala och Bråstorp. Även i Mjölby finns oroväckande luckor på Kungsvägen och i Galleria Kvarnen. Coops nybygge i centrum gör konkurrensen ännu hårdare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen